Göteborgsposten – 22 september 1862, sida 1

nare begagna vi oss af tillfället. I mit: land begagna vi oss alltid af tillfällen. — Och ni ha nu tur dermed, förmodar jag, och ha framgång här i verlden ? — Det är en sanning, min herre, att vi gå framåt. Ja vi gå framåt .... Men jag hindrar snurran. Snurran sattes åter i gång och föll nu framför David Polreath, en man med jerngrått hår; lika gammal som marken som han står pår hviskade kaptenen till unga Raybrock, ,och så hård som jern. — Jag undrar, tillade kaptenen, om Okristnade Penrewen äfven är här, och hvilkendera han är! David Polreath strök undan det länga jerngråa håret, som i stora massor nedföll på kragen af hans med stora knappar försedda rock, och talade sålunda: — Frågan var om han med flit kastad. sig utför klippan, eller gick vilse i mörkret och händelsevis föll ned eller om han blef nedkastad af någon eller några okända personer. Hans kropp påträffades nära femtio fot nedanför fallet, fasthängande i de långa grenarne på träden som bängde öfver vattnet längst ned vid gångstigen utefter klippan. Den var rysligt stött och vanställd, så att den knappt kunde igenkännas; hade det ej varit hans kläder och märkena på hans linne, betviflar jag att någon