2—— ———— ————— —— —Veckokrönika. Hösten tränger alltmera på oss med sin kyla, sitt mörker och sitt regn. Sommaren försöker dock ännu hålla honom stången, och detta har under sista veckan lyckats honom rätt godt, synnerligast vid middagstiderna, då vanligtvis en varm sol lyst öfver de ännu gröna gräsmattorna och de ej aflöfvade träden. Men så kommer plötsligt hr Höst och utgjuter sin vredes skålar öfver sommarlandskapet; Sommaren drar sig suckande tillbaka i dimmans rika veck, fryser och känner att hans matta hand ej längre kan uppbära spiran. Hon måste falla, och hr Host skall uppträda på sin tron, kransad af mogna nötter och glödande rönnbär samt omgifven af gäs