Göteborgsposten – 17 september 1862, sida 2

IIerrarne af Kung Arthur tillkannagåfvo dock under höga rop af: Till ordningen! att han ej finge framställa sin fråga. Så snart han lyckades göra sig hörd, trotsade han emellertid oförskräckt förbudet. — Stod mr Jarviss förgätna historia på något sätt i sammanhang med penningar? Med en summa af femhundra pund sterling? Med penningar, hvilka af sin egare ansågos vara väl förvärfvade, men i sjelfva verket voro stulna? En allmän förvåning fattade klubbens medlemmar, då dessa märkvärdiga frågor framställdes. Denna förvåning skulle troligen ha förvandlats i vrede, om ej kaptenen lagt sig emellan. — Huru ovanligt och besynnerligt det än må tyckas, yttrade kapten Jarvis, försäkrar jag er dock mina herrar, att denne unge man har skäl för att yttra dessa ord, och att han dermed icke afser att stöta någon. Han och jag söka underrättelse om en sak, som dessa ord på ett generelt sätt förklarar en underrättelse, hvilken den bäste och hederligaste bland män skulle kunna lemna oss här eller på något annat ställe bär i nejden. Jag hoppas att den hedervärde mr Arson Parvis ej har något emot att lugna min unge vän genom att säga ja eller nej. Efter en stund förmåddes den något slöe mr Parvis ej utan stor svårighet att utropa