Göteborgsposten – 16 september 1862, sida 1

skunde ske, hoppas sortsarande få tillgodonjuta de högre. Det blir således den konsumerande all. månheten, som ytterst får sitta emellan på de trakasserier, som betunga importen. Ati dessa blifva nära nog oundvikliga i följd af stämplingsmanövern, är lätt att inse för hvar och en, som känner huru dervid tillgår. Toppsockret ankommer till destinationsorten inpackadt i fastager; för att sorses med tullstämpeln måste det uppackas topp för topp och, efter stämplingen, på samma sätt åyo inpackas. Socker är, som alla veta, en särdeles skör artikel, och äfven vid den varsammaste behandling af vanda händer kan lätt inträffa, och inträffar merändels, att några toppar — flera eller färre — sönderstötas eller brytas, hvarigenom varan förlorar i värde. Lägges nu härtill den långa udsutdrägten och den okade arbetskostnaden, som denna procedur erfordrar, samt att tulltjenstemannen omsjligen kan medhinna på en gång expediera det stora antal artiklar, som påkalla hans åtgärd ; så är det klart som dagen, att större och orimligare svårighet hopas öfver importören af toppsocker, än någon annan handlande i Sverige är underkastad. Tid efter annan hafva hos Kongl. Maj:t underdäniga framställningar blifvit gjorda om upphörande af, dels tullstämpling i allmänhet, dels särskildt den å från utlandet importeradt toppsocker. Generaltullstyrelsen, hörd ofver dessa framställningar, har med den sakkännedom, som en lång erfarenhet förlänar, öppet och konseqvent uttalat sin åsigt om den ötverklagade stämplingens gagnlöshet ur synpunkten af princip och isynnerhet om olämpligheten deraf hvad toppsocker beträffar. Sälunda förklarade bemälte styrelse, i underdåvigt utlåtande d. 24 mars 1858, eig anse ttullstämpling af stämpelbara varor, som från vutrikes orter inkomma, utan synnerligt äfventyr för tull-intagton kunna alskafsfas-. När för tvenne år sedan åtskilliga han delshus i Göteborg, under åberopande at de känubara olägenheter, som tullstamplingen å toppsocker medtor, i underdånighet unhollo, att Kongl. Maj:t måtte i nåder täckas befria imz porten från detta tryckande onus, densamma ålagd genom kongl. brefvet d. 21 novem-! ber 1849, på den grund, att då nämnde vara vid tillverkning inom landet vore tullstämpling underkastad, den jemväl borde vid inforsel från utrikes ort undergå enahanda kontroll, yttrade Generaltullstyrelsen uti dess infordrade utlåtande: vatt stämplingsåtgärden icke allenast tillokyndar varu-egaren kostnad, rutan ock, afven om den med varsamhet och minsta omgång verkställes, för honom medför bolåägenheter, kan icke bestridas, enär derigenom uppstår tidsförlust och hinder för vatrans disposition; hvarförutan en eller annan topp möjligen kan sönderbrytas, eller till omslaget skadas. Någon anledning synes ej heller vara för handen att befara, det upphörandet af tallstampling å utländskt toppocker skulle föranleda till en ökad oloflig införsel af denna vara, deraf, enligt hvad erfarenheten visat, insmugling mera sällan förekommit och, när sådan egt rum, vanligen inskränkt sig till ringare qvantitet; men ååfl länge stadgandet om stämplingoskyldigheten för här i riket tilloerkadt toppsocker qQqvarstär, anser Styrelsen sig icke böra tillstyrka nådigt bifall till sökandernas anhållan, helst befrielse från tullstämplingen skulle gifva grundad an-i: ledning till missbelätenhet hos de inhemskae sockerbruksidkarne, så vida icke desse senarelC ktidigt frikallades från åliggandet att låta aftämpla sina tillrerkningar.) Just en sådan frikallelse kommer för de ss nhemske sockertabrikanterne att ega rum från 1 ch med den 1 instundande Januari. Gene