Göteborgsposten – 16 september 1862, sida 1

Invigningen af Trollhätte kyrka. (Från Red. korrespondent.) I söndags egde den högtidliga akten rum af invigningen utaf Trollhättans kyrka, hvilken ceremoni till stället utlockat ett ganska stort antal personer annorstädes ifrån. Herrligt strålade solen från den höga himladömen och utgjöt sin rika guldglans ölver det i götisk stil byggda templet, samt spred sitt ljusflode genom de högbågade sonstren öfver koret, återbrytande sig i det ymniga guldet på prestkåporna. Trollhättekyrkans förträffliga läge, har förut blifvit omtaladt, inen kan ej bli det för mycket. På ana sidan brusar nedinunder henne den våldsamma strömmen, hvars dån utgör ett maktigt accompagnement lll tonerna från kyrkans orgel-harmonium, på den andra ligger stilla och lugn den af menniskohand gräfda kanalen, vittnande om menniskosnillets kraft. Kyrkan sjelf står der sälunda som det stora förmedlingsverktyget mellan anden och naturen, der båda dessa ödmjukt böja knä och erkänna sin ringhet inför den högste, närmande sig till honom genom sin egen sammansmältning i konsten. Ett konstverk med religiös prägel, har för mig alltid haft en större betydelse, någonting mera värdigt än det som blott uttrycker det rent ändligas moment eller situation; ty den religiösa tanken sprider någonting af evighet och ro öfver konstverket, samt anslår känsliga toner på vårt inres eträngaspel. Eu tempel, hvilket är en prydnad, en arkitektonisk konstprodukt utöfvar derfore alltid ott djupt intryck på hvarje menskligt sinno. Liksom dess tornspira sträfvar upp mot skyn och nästan vill frånrycka marken sin stenmassa, så sträfvar menniskotanken vid templets anblick alltid från den trånga kretsen harnere upp till det gudomliga idealet, och, så att säga, nästan förintar min jordiska tillvaro, just ett mäktigt bevis för Guds tillvaro, mot hvilket tillochmed det ontologiska fördunklas. Menmskorna, äfven de som stå på den lägsta ståndpunkt, hafva derföre alltid byggt sig tempel åt sina religiösa idealer och liksom instinktmessigt från sin utbildnings ståndpunkt framställt, så att säga, -Anden i Naturen. Invigningen af en kyrka är för försam