Göteborgsposten – 13 september 1862, sida 2

llvarjehanda. Kuriös inlaga. Warbergs tidning meddelar fölande ansökan som nyligen blilvit till Magistraten der staden ingifven: -Till vallotl. Magistraten i Warberg. Då jag förgäfves väntat den tid skulle kommande varda att, äfven i detta upplysta samhälle, den ceremoni, när en menniska dragit den sista sucken och det Gulomliga oförgängliga flyr från den förädlade jordklumpen och den sednare åter i sitt tafatta tillstånd, iklädd förvänglighetens skrud, spärrad inom svärtade bräder, med pomp och ståt föres till sitt Laboratorium, att klockorna i tornet skola slamra och ringa; då det är en väktares öde att försätta klockorna i sorglig rörelse; då det är förenadt med ganska stor svårighet för en väktare att ensam vara anställd såsom vakande i tornet en hel natt, då det likvisst vore rationellare att tvänne turade om halfva natten hvar; då jag, som har min hufvudsakligaste näring deruti att i egenskap af timmerman uppföra hus och byggnader åt båd folk och fä, utan afseende på nattvak, måste sommartiden kl. 5 om morgnarne, såsom accurat karl betraktad, inställa mig till arbete hos de respektive medlemmar i samhället, som anlita mig; då jag, slappad af nattens störda hvila, är urståndsatt att med tilliredsställelse uppfylla mina pligter såsom timmerman; och då jag under ett brinnande arbete måste, till skada och försäng för dem, för hvilka jag arbetar, kasta yx och hyfvel för att hals öfver hufvud bestiga tornets höjd och, medelst klockornas försättande i en larmande fart, notificera ett sorgligt moll-accompagnement åt en tågande likskara; så har jag efter ett noggrannare beprösvande beslutat att alsäga mig min, sedan den 12. April 1858 innehafda väktare-belattning, med ödmjuk begäran att vällofl. Magistraten behagade meddela mig vitsord öfver mitt förhållande i tjensten. Warberg den 1. September 1862. Johan Niklas Petersson. Och var samma originella afskedsansökan åtföljd af nedanstående intyg: -Till sanfärdigt vitnesbörd meddelas, att under den tid jag var anställd såsom stadsbetjent, Johan Niklas Petersson skötte sin väktaretjenst med utmärkt påpasslighet, var höflig och totalt nykter; och som han var begåfvad med en fyllig och vacker tenorröst, den han ock viste använda på ett böjligt och modernt sätt, så gjorde han vanligtvis sina turer på de förnämsta gatorna och der musikkännare bo. Han har nu avancerat så långt i byggnadskonsten att han är chef för de mäste Timmermän i staden. Efter min åsigt mister staden i honom en god väktare. Warberg i Stadsvaktmästarekontoret den 1. Sept. 1862. S. H. Söderholm. Examenssråga. Professor S. i Lund, känd för sin kitslighet i examinering, tillfrågade en gång en student, som undergick tentamen ilagfarenheten och hvilken just ej visade sig vara särdeles hemma i sina stycken: Na, ifråga om straffebestämmelser då, om herrn tillexempel leger en person att gifva mig stryk, hvad blir följden? Studenten, hvars tålamod i det närmaste var uttomut, svarade helt förtretad: 4jo, att herr professorn bestämdt inte fick hälften så mycket smörj, som om jag gjorde det sjelf.