Göteborgsposten – 12 september 1862, sida 2

dersökte hela ön och anmärkte intet annat, utom att jag frän motsatta sidan upptäckte en betydlig landsträckning, som jag igenkände och hvilken sedermera hjelpte mig att äter komma in i min kosa igen. Da jag sedermera kom ombord, öppnade jag buteljen, hvilken såsom ni ser var betäckt med vaxskinnsöfverdrag oeh tilltäppt med en glaskork. Inuti densemma, fortfor kaptenen ledsagande sina ord med handling, fann jag detta lilla skrynkliga papper, ni nu ser. Utanpå detsamma voro såsom ni ser dessa ord skrifna: Hvemhelst som finner detta, uppmanas högtidligt af en afliden medmenniska att sända det oläst till Alfred Raybrock, Steepways, North Devon, England. Detta var ett heligt uppdrag, fortfor kaptenen, afslutande sin berättelse, och Alfred Raybrock, jag har nu fullgjort det. — Detta är min stackars brors stil. — Jag förmodar det, sade kapten Jorgan. Jag vill titta ut genom fönstret medan ni läser det. — Nej, gör icke det, min herre. Jag skulle bli ledsen deröfver, vi skulle alla bli ledna. Min bror kunde ej veta att det skulle falla i sådana händer som edra. (Forts.)