Göteborgsposten – 12 september 1862, sida 1

Ett budskap från hafvet.) Berättelse af Charles Dickens. — I mitt land, yttrade kaptenen i det han steg upp, för att gifva henne en stol och skickligt skjutande denna nära intill en annan, på hvilken den unge fiskaren nödvändigt måste sätta sig — i mitt land kalla vi Devonshireskönheterna för första klassens. Ifall ett fritt sätt förefaller stötande, beror detta derpå att det är konstladt eller låtsadt, ty det kan finnas lika mycket odräglig affektation i rättframhet som i fin tillgjordhet. Allt det kaptenen sade och gjorde var enligt bans natur, och denna var öppen och god. Då han derföre sade sin, lilla artighet och med en blick ur sitt kloka öga uttryckte: ÅJag ser hur det är, och ingenting kunde vara bättre, hade han redan intradt såsom förtrogen i familjen rörande detta delikata ämne. — Jag yttrade just till er värda mor, sade kaptenen till den unge mannen, efter att åter ) Forts. fr. N:o 210.