Göteborgsposten – 11 september 1862, sida 3

har nu uttomt sma sista hjelpkållor, heter det, och det är af vigt, att Frankrike så senart som möjligt uppgifver denna ,,negativa I politik, för att med kraft sträfva till den lösning, som bäst öfverensstämmer med dess segna intressen så väl som med Italiens och Europas. Regeringen har att välja mellan tvenne lösningar; den ena är den, tor hvilken tre fjerdedelar af franska pressens organer ifrigt taga till orda, nemligen att Rom utan vidare uppgifves; den andra definierar förf. i temhgen sväfvande uttryck, som ,,en begränsad occupation med ett bestämdt föreskrifvet mål och under vilkor, som egna sig till att försona påfvens oberoende med det romerska tolkets lagliga åtrå efter att gå en högre politisk utveckling till mötes. Lagueronmre uttalar sig naturligtvis för det sista alternativet, hvilket väl medför ett uppskof med Roms utlemnande till Italien, men å andra sidan tyckes medföra, att kejsar Napoleon forbinder sig att inom en bestämd tid hafva bragt saken i ordning, önskningsvis så, att itahenarne skola nöja sig utan Rom som hufvudstad. Times pariserkorrespondent säger, att man mom de politiska kretsarne derstades allmänt tror, att kejsarinnan är det förnämsta hindret för lösningen af den romerska frågan. UHennes religiösa åsigter göra henne mycket itrig i denna sak, och hon befarar att något missöde skulle drabba hennes son, om franska regeringen bestämde sig emot Kyrkans öfver hufvud. La France anses särskildt vara hennes organ, och denna tidmng kallas dertöre allmänt i Paris ÅJournal de YImperatrice, alldeles som Constitutionnel benämnes Journal de Persigny. Ryssland säges hafva uppmanat franska regeringen, att taga ett steg längre i den romerska frågan. Ötverste Pallavicini har för sin bedrift vid Aspromonte äfven blifvit hedrad med Hederslegionen af franske kejsaren. Den litterära verlden i Paris har något sysselsatt sig med den gjorda omändringen, att direktionen för pressen öfvergått från hr Imhauss till hr Trellharts händer. Denne senare är sonson till en medlem af Conventet, som under kejsar Napoleon I hade en väsendtlig del i utarbetandet af Code Civil, hans tar var polispresekt i Paris år 1821, och han har sjelf fästat kejsarens uppmärksamhet vid sig genom det sätt, hvarpå han ledde förhöret mot Orsini. Å Undervisningsministern umgås med planen, att genomtora en fullständig reform at skolböckerna inom de offentliga undervisningsanstalterna. De skola erhålla en väsendtlig bonapartisk färg. Man väntar åter en ny förnäm visit i Paris. Drottning Pomares äldste son, H. K. H. kronprinsen Aruanu bar neml. afrest från Otaheiti, för att med en talrik svit begifva sig till Frankrike. Österrikes regering har beslutat vidtaga ytterligare minskningar inom den italienska armeen. I de legitimistiska kretsarne gifver sig åter stor tillförsigt tillkänna. — Garibaldis tillsäångatagande har gjort ett djupt intryck i Ungern, hvilket helt och hållet skiljt sig från italienska regeringen. En protest mot Garibaldis uppträdande, som hr Kossuth låtit se dagen, har der i landet gjort fullkomligt fiasco. Amerikas nya prohibitiva tariff omtalas åter i Times, som förklarat den vara egnad att aflägsna den amerikanska vestern från Unionens stater. Hvarje ansträngningr, säger bladet, som de vestliga staterna underkasta sig i detta krig, är i sjelfva verket riktad mot dem sjelfva. Norden kämpar för upprätthållandet af en prohibitiv tariff, d. v. s. för makten, att till sitt eget bästa kunna upptaga en tribut från hela det amerikanska sastlandet. Det strider, for att bli i besittning af utförselhandeln, hvilken på konstlade vägar afledts från sina naturliga vägar, neml. från S:t Lorenzofloden och Mississippi, till NewYork och Boston. Detta är temligen begrip ligt — men huru kan man tro att vestern skall draga svärdet till förmån för en sakernas Sstälining, hvars börda det ensamt skall draga? Alla de hinder, som lagts i vägen för handeln, äro detsamma som lägre priser för allt hvad vestern har att sälja, och hogre priser för allt, hvad det måste köpa. En stor batalj mellan nordoch sydtrupperna har egt rum i Virginiadalen, i hvilken nordtrupperna blefvo slagna. Dock heter det som vanligt, att sydarmeen blef tlllbakakastad. Närmare underrättelser saknas. Förre amerikanske konsuln i London, George N. Sanders, har i dessa dagar anländt till Europa från Richmond med vigtiga depes cher till sydstaternas befullmäktigade i Europa, Mason och Slidell. Han förklarar, att sydtruppernas styrka i Virginien ensamt uppgår till 200,000 man, hvaribland ett förträffligt kavalleri om 10,000 man, och ett artilleri om 300 kanoner. Enligt hans utsago, stå sydgeneralerna i Nord-Alabama, östra Tennessee och sydöstra Kentucky i spetsen for minst — — C— — Nn