Göteborgsposten – 10 september 1862, sida 1

— Må göra, efter ni så vill. I morgon skall jag lemna er dem. — Amis kom ganska riktigt med sina femtio säckar, hvilka genast fördes ombord. Kaptenen öppnade en af dem; mjölet var förträffligt. Han betalte det öfverenskomna priset, och Amis lemnade skeppet önskande oss all slags välgång. Då han aflägsnat sig, yttrade tolken: — Det förvånar mig verkligen att Amis nu för en enda gång gjort en affär utan att dervid hafva varit bedräglig. Det der är icke naturligt; i ert ställe skulle jag se efter hvad som finnes på botten af säckarne. Man tog en säck på måfå och tömde den. Den var till tvåtredjedelar fylld med en slags mycket fin och lätt sand. Öfverst låg mjölet, som utgjorde den öfriga tredjedelen. — För fan utropade kaptenen och slog knytnäfven i skeppets bordläggning; den skurken har rent af bestulit mig! — Kapten, yttrade tolken; gif mig en piaster och jag skall återföra er tjuf. — Jag ger dig två! utropade kaptenen ursinnig. Några minuter senare befann sig tolken på stranden och började eftersätta Amis, som ännu ej hunnit långt undan. — Amis! Amis! bör hit!