Göteborgsposten – 10 september 1862, sida 1

med snärten af din sultans biska. Jag hoppas, att jemförelsen skall utfalla till den förres fördel. — Hm! yttrade Amis leende; det var en lustig ide. — Ja, man kan väl icke vara ledsen ständigt heller. För öfrigt gaf du mig i dag på morgonen sand i stället för mjöl, och jag kan tillställa ett lika godt skämt som detta. Men om du föröfrigt tycker mera om att äterlemna pengarne ... — Nej, svarade Amis; dessutom lemnade jag dem qvar i Zanzibar. — Nå, då skola vi ej längre tala om den saken ... Har du tagit afsked af sultan? — Nej; hvarför så? — Emedan jag tar dig med mig till ön Mauritius. — Åh prat. — Jo minsann ... förstås efter det du först fått smaka daggen. När vi sedan komma fram, säljer jag dig till någon plantör på ön, der jag älskar att tro, det du skall värderas minst lika högt som femtio lumpna säckar mjöl. Hur tycker du om det skämtet? Amis reflekterade. — Nåväl, sade han, jag får erkänna att jag blifvit lurad. Minsano, kapten, om jag trodde att ni var så listig, och om alla andra vore li