Göteborgsposten – 9 september 1862, sida 1

— — väl underrättade påtå att hr Schwan yttrat, att han skulle ätaga sig det kinkiga värfvet, men endast på det vilkor, att han finge hr Lemchen till vice talman. Presteständets talman är då alldeles gifven så vida ej sjukdorustorsall skulle hindra II. II. Reuterdahl att leda ståndets ötverläggningar, hvilket han också gör på ett särdeles lyckligt och derull myc ket roande sätt. Bondertåndet får troligen till talman den högt aktade Nils Larsson i Tullus, så vidt han kan förmås att åtaga sig uppdraget. Några elaka menniskor hafva gissat på Mats Persson, den så kallade ;;A miralen, Mengel m. fl., men det är bara elakhet alltsammans. Att få den hos bondeståndet så vigtiga Sekreterare-tjensten väl besatt har alltid haft sina svårigheter med sig. Man har gissat på förre polismästaren Nyman, men detta lär ej komma ifråga, och ett godt val gör regeringen säkert om hon till sekreterare utnämner — och detta säges vara alldeles afgjordt — landssekreteraren i Upsala län hr Sjöberg, en törtaren jurist och af regeringen använd såsom ledamot i flora komitter för frågor, hvilkas behandling fordrat omfattande kunskaper i förvaltningens många grenar. — Tager man en morgon tidningen ,, Stockholms dagblad i hand och läser dess mångtaliga annonser, så ser man snart att riksdagen är för handen. ,Rum för Riksdagsmån är den stående rubriken spalterna igenom, rum för ,,gentila riksdagsmän, ,rum for bondestäåndet, ,,rum för inskränkta riksdagsmän (förmodligen någon ömbjertad mamsell, som tanker på representanten för staden X som begärvade sin riksdagsman med 4 rdr om dagen), rum med glad utsigt i Blecktornsgränden, rum för en ,, hederlig riksdagsman, ingången från Prestgatan! Och hvad man anser allting ,passa riksdagsmän sedan! Här utbjudes allting såsom ,,passande för riksdagsmän från ,, vackra prestkragar till ,,utmärkt god lingonsylt. Ilär skall förtjenas på riksdagsgubbarne, säga massor af enkeoch andra fruar, som äro riktigt ,,om sig! — men det lär väl bli så lagom, kan jag tro. Kongl. teatern har börjat sin verksamhet för saisonen, Mindre teatern likaså. Den förstnämnda teatern började med Hamlet, och man har genast varit framme och sagt att saisonen skall bli sorglig. Detta är dock alldeles icke att förmoda, sedan baron v. Stedingk vetat förskaffa sig en af de vackraste tenorer, som någonsin sjungit på k. scenen, hr Stenhammar, som från Paris hemför en ännu vackrare och voluminösare röst än han egde för några år sedan samt dessutom ampla vitsord från sin lärare, den bekante Garcia. Och vidare har teaterdirektören visat den takten, att han gifvande efter för opinionen, engagerat fru Louise Michaeli, som den 31 Angusti slutade sitt engagement hos mr Meoepleson, som under expositionen sorhyrt Her Majestys theatre i London. Vidare ha vi fått en ny baletumästare fransmannen Martin, sedan teatern funnit sig missbelåten med de mått och steg hr Lund i choreografiskt hänseende vidtagit. Vidare har teatern skattat sig några nya pjeser — få lära de dock vara — och så har teatern qvar hr Bournonville, så att all anledning är för handen antaga att sasonen blir god. Vid första repre sentationen beklappades ifrigt hr Swartz, Hamlet, vid sin första entre, deremot läto välkomsthelsningarne för de andra storheterna som plottrandet från en tiraljorkedja. Hr Swartz spelar Hamlet con amore och en vackrare prins af Danmark får man leta efter, let säg damerna. M:ll Ramsten spelade Oohelia mycket snällt, men ännu är hon långt rån den Ophelia Shakspeare tänkt sig, men let gör ingenting, säga karlarne, hon är så örb— söt, och man kan ej annat än instäm