— Så vet då, började Bergström, att kongl. svenska korvetten 0 hvilken år 18 — hade den äran att hysa mig ombord, under denna tid äfven ankrade icke långt från Zanzibar, der man redan i förväg fått veta om vår ankomst. En timma senare nedsteg briggens officerare och äfven jag i en båt för att begifva oss till stranden. Knappt hade vi stigit i land förrän vi på afständ fingo se en underlig figur nalkas. Det var en lång skelettlikt mager man, klädd i en hvit, lång rock, och en smutsig turban, med en fem fot lång käpp i handen och nakna fötter. Han red på en åsna som var mycket liten, så att ryttarens långa ben nästan nådde ned till marken. Som han utan tvifvel gjort den slutsatsen att skodon äro fullkomligt öfverflödiga saker, då man befinner sig på en åsnas rygg, hade han tagit sandalerna af sina fötter och bar dem istället under venstra armen. Denna bizarra figur nalkades oss med leende läppar och agestikulerade likt en af de gammalmodiga telegraferna, för att tillkännagifva det han hade något att säga oss. Kan du föreställa dig hvem det kunde vara?