Göteborgsposten – 8 september 1862, sida 1

Och denna tid är redan inne. Stora saror hota det land, ät hvars sjelfständighetsid han egnade sina stora förmogenheter. Sondringselementerna äro redan i verksamhet och for deras sammanhållning, deras undertryckande gör sig saknaden af Cavours makriga hand allomera kännbar. Hvad under derföre, om man litet hvar i Europa ser tillbaka på den tid, då Cavour skötte tyglarne och hans skicklighet att köra statsvagnen gal alla en viss grad af lugn och förtröstan; ty ätven under de för Italien brydsammaste förhållanden redde man sig då alltid med den gamla satsen: det är ej farligt, Cavour vet nog huru han skall taga saken. Vid anblicken af nutidens ,,småtungar, hvilka vilja agera storherrar och ej draga i betankande att fånga det idealas stora i sina spindelnät, är det verkligen en lättnad, något uppmuntrande att förflytta sig tillbaka till en hädangången storhets verksamhetstid, hvilken upptattade och äfven modigt döpte till ett verklighetens barn, en mäktig och hänförande ide, som med honom gjorde sitt praktiska inträde i statssystemernas historia, hagrest och högbannad, med idealets glans i anletet och den reala tidsandans muskler i sina armar. Nationalitetsideen befriades af den store statsmannen från den lindan, i hvilken krr teoretici inom etatsfilosofien så länge hållit honom bunden. Just då rojalister och reaktionära sokte till komplett evidens ådagalägga alt den omogne ungen ännu var i behof ai ammonde filosofers blöja, presenterade Cavour den harmoniske gestalten redan med skägg på hakan för verlden, som förtjust applåderade åt trollkarlen och hans verk, och ropade: evviva Cavour! ,,evviva nazione italiana! Vi hatva förut lemnat ett par utdrag ur det anmärkningsvärda arbete öfver Cavour, som dennes forne handsekreterare, numera legationssekreteraren vid italienska beskickningen i Paris, riddare L. Artom, nyjligen utgifvit. Detta arbete utgör en följd af erinringar ur statsmannens lif, hvilka Artom ien pikant stil nu offentliggjort. Vi tro att ytterligare några detaljer ur detta arbete skola Isynnerhet under nuvarande förhållanden vara vära läsare valkomna. Hvar och en, säger Artom, känner grefve Cavours intellektuela, men få känna hans oskattbara moraliska egenskaper. I sina politiska motståndares ögon är han ännu intrigernas, bakslughetens och äregirighetens man, hvilken ej ryggar tillbaka for några medel, då det galler målets ernående; en herrsklysten, en despot under liberalismens hölje, en skeptiker och sedefordertvare. Otta, då jag for honom ötversatte artiklar i de österrikiska udningarne, hvilka i hvarje spalt kallade honom usjäl-och risförsäljare), såg jag harm och förakt hastigt visa sig 1 hans anlete, hvilket dock hasugt åter uppklarnade ull eu klingande och muntert skratt. Denne Ånye Machiavelli skrattade gerna åt de skurkstreck, som pådiktades honom. Han sade otta: Jag är på långt när icke så elak som man påstår ; jag gär på de stora farvägarne, under det man tror mig vara på smygvagarne; jag uttalar min mening oppet, och man bråkar sina hjernor med att grubbla öfver mitt hyckleri och min förbehållsamhet. Artom inläter sig närmare på den förebråelse man gjort Cavour för äregirighet och herrsklystnad. Han säger, att han ofta sjelt gjort sig den frågan, hvad det kunde vara, om fängslade vid makten denne rike och rnäme man, hvars namn såsom statsman a! första ordningen var fast grundadt, som ej ) Detta öknamn afser Leri, grefvens älsklingsställe, hvilket han gjort till en mönsterfarm och der han isynnerhet hade stora risplanteringar.