Göteborgsposten – 8 september 1862, sida 1

Un middagsbjudning hos Sultanen af lanzibar. — Nåväl! yttrade jag till min vän Bergström, som i maklig ställning satt i soffan och rökade cigarr, tärningen är kastad: jag skall skrifva en artikel för Göteborgs-Postens följetong. Men den saken är icke så lätt som du skulle kunna föreställa dig. Jag har försett mig med en ny stålpenna; skuret i matsedlar af den jungfruligaste hvithet, ligger papperet framför mig: ingenting fattas mer än ämne. Hvad skall jag välja? En etyd öfver Göteborgssederna, en berättelse, en saga? — För tusan, yttrade Bergström, det är ej mycket att fundera på. Skrif en reseskizz. — Det skulle väl kunna gå för sig, om icke olyckan vore att jag aldrig gjort någon resa. — Bah! återtog Bergström, hvem har icke nu för tiden gjort någon liten verldsomsegling? Tänk väl efter. — Jag gör så, men kan icke erinra mig, att jag någonsin varit längre än i Kongsbacka, och, tack vare jernvägarne och baron Ericson, i Falköping.