Göteborgsposten – 6 september 1862, sida 2

id Kusttorget i Majorna tillgripit penningar. Rådusrätten förklarade C. J. Hansson skyldig till att rån skepparne Berndtsson och Jobansson ha begått illgrepp af penningar och effekter till ett värde af 3 rdr 50 öre, men hänsköt ransakningen om de if honom föröfrigt begångna stölderna till Säfvedahls häradsrätt. — Ett barackbjon vid namn Carl Johan Andersson blef i slutet af våren häktad derföre att han från naskinisten på fattigforsörjningsinrättningen F. Anlersson tillgripit en pistol samt från d. v. inspektoren Spångberg en flöjt. Dessa tillgrepp erkände han, men deremot kunde han icke förmås att erkänna det han, såsom man misstänkte, äfven trån insp. Spångberg stulit en tillbringare, samt från fattighjonet Helena Maria Berggren at henne ihopsparade 30 rdr rmt, dem hon haft förvarade i en låst kista. Lika omöjligt har det varit att förmå honom erkänna, hvar han gjort af den dyrbara pistolen samt flöjten. Ettdera har han svarat att han icke vet det eller att ban försålt dessa saker till okända personer. Som han emellertid erkänt tillareppen af dessa båda effekter, tycktes det som saken bort vara klar, men så var ej fallet. Det yppades oväntade svårigheter att få reda på Carl Johan Anderssons föregående lif. Sjelf gjorde han sig litet fånig, så att af honom fick man inga ordentliga uppgitter. I kyrkoböckerna kunde man ej få reda på bonom. Slutligen trodde man sig ba skäl att antaga det man visste hvem hans moder var, och denna iderntifierade honom som sin son. Förut hade man dock skritvit till Södertelje, deritrån C. J. Andersson en gäng hade blifvit hitskickad, med törfrågan om man der kände till hans antecedeutia. Svaret blef mycket kategoriskt, att itrågavarande person i Sodertelje är 1861 dömts för andra resan stöld, men att man sedermera kommit under fund med att han hette Carl August Blom, och redan förut wå gånger blitvit straffad för stöld, hvarföre hofrätten ändrat straffet för hans i nämnde stad begångna förbrytelse till det, hvilket motsvarar tredje resan, och fick han sålunda tre års fästning på Långholmen. Men som en person, hvilken på Längholmen afsitter sivt straff, icke gerna, vore han aldrig så stor brottsling, på samma gång kan sitta under ransakning i Göteborgs celltängelse, nödgades man släppa denna tråd i labyrinten. Han blef emellertid, som sagdt, till slut igenkänd af modren. Den fånighet, som Carl Johan Andersson försökt att spela, lände honom till föga fromma, enär läkaren vid cellfängelset på rånhusrättens begäran afgifvit det yttrande att Andersson, som vore besvärad af någon döfhet, hade nog sundt förstånd, att anses tillräknelig för sina handlingar. Sedan man, på sätt ofvan uppgitvits, fått reda på hvem han egentligen var, äfvensom att han vid Wädtle häradsrätt blifvit dömd för första resan stöld, hvilken dom trädt i verkställighet, domues han nu att för andra resan hållas till 1 år och 2 månaders straffarbete, hvarförutan han skulle undergå åtta dagars fängelse vid vatten och bröd, alldenstund han ej kunde erlägga det stulnas tredubbla värde, eller 36 rdr rmt. — Förre sjömannen klfver Lindberg, som förr inför poliskammaren kallat sig Kulbin Anuersson och om hvilken förut i våra polisreferater blifvit uttörligt berättadt, dömdes samma dag att, för stöld från åtskilliga personer af effekter, i värde uppgående till 51 rdr 12 öre, böta dessa effekters tredubbla värde, 153 rdr 36 öre, eller att, i brist på tillgång till böterna, undergå 24 dagars fängelse vid vatten och bröd samt hållas till fyra års straffarbete. Dessutom ålades Elfver Lindberg att till juvelerare Tengstedt utbetala 9 rdr, utgörande värdet på en silsversked som Lindberg till hr Tengstedt försålt, och hvilken, såsom af Lindberg stulen från en styrman Bengtsson, måste till dennne at hr Tengstedt äterlemnas. — Manspersonen Elias Johansson trån Tjörn, som år 1858 varit straffad för snatteri jemte dryckenskap hade för någon tid sedan på en gård vid Redbergslid tillgripit en till torkning uthängd gammal kofta, värderad till 50 öre. Äfven detta tillgrepp sade han sig ha begått under rusigt tillstånd, utan att kunna ana att i den gamla trasan funnes något värde. Han dömdes i onsdags att för den af honom erkända fylleriforseelsen böta 5 rdr samt för tillgreppet af kostan 1 rdr 50 öre eller att undergå 5 dagars fängelse vid vatten och bröd. Dessutom skulle han för andra resan snatteri hållas till 2 månaders straffarbete.