Göteborgsposten – 6 september 1862, sida 1

Oljekällan i ohiok). (Ötvers. från engelskan). Högst besynnerligt! tänkte jag. Den gamle mannen måste hafva ett bättre hjerta än jag trodde honom om; men utbrottet af denna olja är en af dessa naturens sig uppenbarande nycker, som sätta vetenskapsmän i förlägenhet. Den sista tanken råkade jag att helt högt uttala, och den gamle brunnsgräfvaren som stod vid min sida besvarade den med: Alldeles riktigt, mister. Vi grafde och borrade, men intet spår af olja visade sig, och nu kominer den lika ymnig som solsken i slutet af juli. Men se der kommer klockaren Boone mycket öfverraskad att finna olja på samme unge mans grund, hvilken han förbjöd fria till sin dotter. Jag vill aldrig vara en ärlig man om icke klockaren tager sina ord igen. Och det gjorde han verkligen, ty sedan han fladdrat kring oljan som en mal kring ljuset, och lyssnat till de omkringståendes lösa beräkningar öfver huru många hundrade eller tusende kannor ) Forts. fr. N:o 202—205.