Göteborgsposten – 5 september 1862, sida 1

om gagnlösheten af vidare forskningar; och alldenstund jag var erfaren ingeniör, hade mitt råd mycket inflytande hos Joe. Jag har i det föregående bortglömt att säga det mitt ärende i Ohio just stod i förbindelse med denna olja, emedan det gick ut på att sluta kontrakt emellan slere brunnsegare och det handelshus, för hvilket jag reste, och som köpt mitt patent på ett nytt sätt att gå tillväga vid behandlingen och rensningen af den råa bergoljan. Såsnart jag blifvit någorlunda i stånd att gå, hade jag försökt uträtta mitt uppdrag och gjort ackord med kyrkovärden Hiram Rutherford, som åtagit sig att på bestämda tider leverera vissa qvantiteter rå olja. Med klockaren Boone hade jag ej kunnat komma öfverens, och jag skulle hafva rest från Sparta om det ej varit för Joes skull, hvilken jag gerna ville vara till någon nytta, om icke i annat, så i att hindra honom från att mörbulta mr Tapper och derigenom ådraga sig en dryg plikt. Joes förhållande till klockaren och Susan var naturligtvis väl bekant i det lilla samhället, och Joe rönte mycket deltagande öfverallt. Aftonen samma dag, som brunnsgräfvaren upphört med sitt arbete, gjorde jag, utan annan ledsagare än en bastant käpp af valnötsträd en kort utflykt till i den skogbevuxna trakten, som omgifver åkerfältena. Sedan jag gått mig något trött, var jag glad att få sätta mig under ett