Göteborgsposten – 2 september 1862, sida 2

å svårt skadale, att Sandlund genast tillsatte fvet och Anderssons lif står i fara. Tillatelse att besitta fast egendom i Sveige har K. M:t meddelat C. O. Lund, A. T. ycke och enkan D. Grön från Norge, hvilka nköpt vissa från kronoskattehemmanet Berg Toftedals socken inom Dalsland afsöndrade lelar. Karl XII:s monument. Till komiten ör uppresando af ett monument öfver Karl XII har från Lifgardet till häst i Stockslolm blifvit aslemnad en summa af 750 rdr. Itt i sanning storartadt belopp från ett enda egemente! Må flera andra följa detta vackra exempel. Ett försök med bomullsodling gjordes förlidet år af markis Fournes vid stranden af Gardon, nära Pont du Gard i Frankrike; det slog så ut, att afkastningen blef lika stor som Algeriet, eller 800 kilogrammer rensad bomull på hektarn. Bomullen var Georgia, den långa silkeslika sorten, som villigt betalas med 5 å 6 francs pr kilogram; alltså i medeltal en afkastning af 4,400 fres pr hektar. Eu så lönande resultat kan möjligen innan kort öppna åt verldshandeln en ny tillgång på bomull, ej blott från Algeriet utan äfven från södra Frankrike. Ordensutnämning. H. M:t konungen bar utnämnt h. exe. kontraamiralen Steen Bille i Danmark till kommendör at Svärdsorden med stora korset. Antiqvariskt. Vår hoge fortjente forntorskare luchard Dybeck har vill Posttidningen lemnat följande meddelande: Sedan Juli månads början, då de egentliga rungranskningarne afslotos, har jag forskat i Westmanland, Nerike, Östergötland och Södermanland. I förstnämnde landskap fanns bland mycket annat märkligt ändtligen en utmärkt val behållen skeppssättning — den första der uppdagade. Ett större stenrör i Snefringe härads skogsbygd undersoktes samt innehöll säkra och märkvärdiga lemningar efter bronstolket. — Nerikes runstensbygd har blitvit genomsökt; land-kapets samtlige runstenar äro af mig granskade och afkalkerade, deribland en nyfunnen, som låg i en skogshage samt var till stor del täckt af grus och mosse. I trakten öfverkommos flere vackra stenverktyg, bland dem en sällsam, 213 qvarter lång jordhacka, med nästan fyrkanugt hål för skatt samt tvärgående egg. Dessutom at brons en storre pil, som är något skadad. Nerikesbönderna begynna akta sina minnen. Ehuru jag här på eu par ställen framplockade stycken af grafurnor ur sidorna af belt nyligen anlitade grusgropar, gåfvos på rätt många andra ställen anleduingar till bättre tankar. Några stensättningar uppmältes och afritades, såsom den storartade Domringen med kringliggande grafminnen å Lekbacken i Kumla socken. — I Östergötland funnos på ett ställe wvå kretsar af resta stenar och en synnerligt märkvärdig skeppssättning. En af de förres stenar har nyligen blifvit störtad i en grusgrop, som mer och mer vidgas, och det färska spåret etter skeppssättningens stora försten kom mig att spörja hvar han månde vara. Det utröntes snart att stenen innevarande sommar blifvit at en närboende skomakare (O. T.) lagd i grunden till dennes nybyggda boningshus. Man ansåg detta icke vara orätt gjordt. Oväntac var den allestädes upprepade uppgiften att hvarken dessa stensättningar eller audra ännu storre och märkligare i trakten blifvit af någon fore mig i fjor eller i år sedde och gran: skade. Mycket, rätt mycket kunde tilläggas Norra Östergötlands stenrör ianehålla icke säl lan bronssaker och några af dem böra veten: skapligt undersökas, t. ex. de vid Noret — icke eller före mig uppmärksammade. Jag vil nästa år åter till det herrliga minnesrika land: skapet. — I Södermanland; har jag denne gång icke lyckats finna ett enda minnesmär ke, som ej förr är vordet granskadt. Spå etter senare förstöringar ha hittills här icke törmärkts. Den märkvärdige Bjudbystener står nu å gamla tingshöjden i Blackstad, di uppford samt rest af ortens häradsdomare Flero lika präktiga runstenar vänta samme behandling af landskapets nitiska Fornminnes förening, som af mig erhållit förteckning på Ide fasta minnesmärken i Sodermanland (omkr 100), hvilka företrädesvis böra vårdas. — Et par dagars opasslighet under uppehållet i Ar boga, der Rådhusarkivet togs i betraktande har föga afbrutit forskningarne, hvilka än vi