Göteborgsposten – 2 september 1862, sida 1

Un permanent verldsutställning. bå man, lasa vi i en fransk tidning, lemnar jernvagen, som för till Auteuil, narz invid Paris, och begitver sig ul! stationen vid gatan HSalnt Lare, kommer man ull en korsväg, der några at de mest pittoreska vägarne 1 Boulognerskogen utmynna. På ena sidan ull noger har man den vackra alle, som för ull byn Boulogne; på andra sidan ull venster boulevarden Montmorency, omgitven al villor; har den langa gatan i Auteull, der gatan Alma. : Vid ingången till gatan Alma, der endast den ena sidan, den som står i förening med Autuil, har av uppvisa nägra hus, hvaremo. den andra sidan bildar ett liter skogsparul, vid denna ingang moter blicken ett hus al ausprakslost yutre. Detta hus har på nedra botten en restaurauon, hvarest mängden al de promenerande samlas om sondageu. For nägra dagar sedan bar denna så unepråkssosa restauration antagit etv mera framstående yure med den pomposa 1uskrifton: Damlingsplats för gästerna vid den permanenta verldsutställningen, case med resbauratlonslokaler för de resande med jernodgen. Jag kunde ej låta bli att stanna för alt ett par gånger läsa igonom detta plakat. Då min nyfikenhet nu en gång blifvit väckt, anställde jag vidare etterforskmingar, och vid andan at gatan Alma besann jag nng plotsligi tramsör en osantlig nymälad skylt, bvarpå lanns en allvarligare in-kriIit, som hade en helt osliciel karakter. Den lyder sålunda: Permanent verldsutställning. Redan do första dagarne i Mars månad meddelades nig utförliga detaljer om en permanent verldsutställning, som då sysselsatte flera djerfva spekulanter. Den stora saken bestod då endast i en prospekt och befann sig ännu blott i ett emoryotillständ, hvilket ännu icke utvecklats 1 någon plan. Men nu har detta embryo vuxit och vunnit krafter, så att det snart kan träda fram 1 verkligheten. Der, hvarest endast funnos buketter, trädgårdar, lusthus och ängar, hvilket allt tillhörde bankiren Ärlanger, en svärson till Charles Lafitte, har nu en hel här at ingeniörer, arbetare, vallgrätvare och murare slagit sig ned, träden äro tällda, linierna utstakade, grunden grafd, sten har körts dit i massor, marken är bearbetad ör bortkörandet af sanden, provisoriska paviljonger ha uppförts. Om denna stora itver icke afkyles, innan den ogynnsamma årstiden inträffar, skola yttermurarne till det storartade monumentet snart höja sig öfver jorden, och man skall då redan kunna göra sig en föreställning om dess helhet, om elegansen och smakfullheten i dess enskildheter, om