Göteborgsposten – 2 september 1862, sida 1

åka i jernvägskupgåer; när han kom hem kallade han öfverstlöjtnant Erieson till sig, för att höra hans tanka om saken. Hans svar blef planen till det nu påbörjade jernvägssystemet, och då riksdagen under tiden insett att egna krafter äro de solidaste, och att man får mest för egna penningar, blefvo ständerna snart eniga om att votera 7!(3 millioner rdr till att börja med. Men hvem skulle man ställa i spetsen för det stora företaget? Erieson var naturligtvis sjelfskrifven om han blott ville, men han ämnade ju nu hvila på sina lagrar. För att emellertid göra det nya uppdraget så frestande som möjligt, erbjöd man honom det på sådana vilkor, som eljest blott erbjudas en sjelfherrskare. Man ställde medlen till hans disposition, med rättighet att använda dem huru han ville eller kunde, för att uppnå det uppgifna målet. Ericson kunde icke afslå, och sedan den tiden har han varit jernvägskung i Sverige. De enskilda artiklarne i hans instruktion har jag naturligtvis icke haft tillfälle att göra mig bekant med, men från alla sidor har jag hört förhållandet emellan honom och statsmyndigheterna karakteriseras på följande enkla sätt: ÅMan säger honom huru mycket pongar han kan disponera öfver, och så sörjer han för resten. Säkert är, att han är den högst betrodde man i hela landet, och att i hans händer hvilar en myndighet öfver hans arme och