namn, som adelsman måste ban hjelpa sig med ett. Det var i alla fall att slippa för godt pris. Ericson blef samme Ericsson som han förut varit. Redan påföljande år gaf han åt verlden ett nytt storverk, som han fem år förut påbörjat och under tiden fullbordat, samtidigt med sina öfriga arbeten. Det var Saimens kanal, som förenar hafvet med den 180 fot högre belägna sjön med samma namn, och som anses vara hans förnämsta arbete. Ryske kejsaren hade öfverlemnat åt honom hela ledningen af detta väldiga företag, i både ekonomiskt och tekniskt hänseende, och Ericsons beräkningar slogo lika litet felt i Finland, som i Sverige. På bestämd tid och utan att öfverskrida sitt anslag hade han kanalen färdig. Detta arbete inbragte hom en hel förmögenhet och en briljanterad orden, till den samling af sådana som han förut hade. Efter en så rastlös verksamhet kunde Ericson väl hafva gjort sig förtjent af hvila, och, efter hvad man säger, lär det äfven hafva varit hans afsigt, eter hemkomsten från Finland, att slå sig i ro på sitt täcka landställe vid Halleberg i närheten af Trollhättan; men han fick annat att beställa. Kung Oscar hade gjort en liten utflykt på Kontinenten och derunder öfvertygat sig att de folk, som fortfara att åka på kjutskärror, i längden blifva betydligt efter dem som