Bref srån Sverige. Af Erik Bögh). Nu måste han dock undfå en belöning som förslog och den fick han: år 1854 blef han adlad. Detta kan vara ett mycket vackert sätt att hedra en förtjent man, men ett nästan obegripligt bruk har från gamla dagar varit förbundet dermed: det att beröfva den nye adelsmannen sitt namn och i sället gifva honom ett annat. Man har sökt motivera detta på mångahanda sätt. Några hafva förklarat akten på det sätt, att man, genom att beröfva den adlade det borgerliga namn han redan betäckt med heder och således adlat, vill tvinga honom till nya ansträngningar, på det att det namn han fått måtte bli lika godt som det han mistat — alldeles som man afskär en full krans från bikupan och sätter en tom i stället. Andra hafva trott, att då det ) Forts. fr. N:o 201.