Göteborgsposten – 29 augusti 1862, sida 1

men förstodo att tilbakavisa all oanständig kurtis, å deras bätar rädde alltid oskyldig munterhet och gladt glam. Na äro äfven vefbåtarne försvunna. Några och trettio små ångbåtar, af olika storlekar, genomkryssa nu Mälaren och saltsjön i alla riktningar. Istället för dalkullan, som med sin lilla malmklocka kallade folk ned till Logårdstrappan för att föra dem öfver till Djurgår en, ser man nu ,,Herr kaptenen — ty mindre än kapten kan det icke vara — stå vid landgången och hjelpa passagerarne ombord i sin lilla ångare. I samma ögonblick som tornuret slår qvartslaget går han till rodret, och befaller sin nästkommenderande, som dock ej har någon under sig, att kommendera att maskinen sättes i gång, och inom några få minuter är hela sällskapet, utan att kanske ett enda ord vexlats på vägen, öfverfördt till Liljeholmsviken. Det är makalöst beqvämt, raskt och billigt — 10 öre personen! Entreprenörerna hafva dugtigt skott sig på det nya befordringsmedlet, och publiken som begagnar let sparar både tid och obehag, men likväl är jag i min egenskap af författare, nödsakad att claga öfver förändringen. Robert Fulton Co. ir en högst respektabel firma, men det är icke itan skäl som man beskyller den att göra lifvet nformigt. För skalden och målaren skulle en nda af de grälaktiga roddarmadammerna eller de