Göteborgsposten – 28 augusti 1862, sida 1

Huru mäktiga, huru företagsamma, huru inflytelserika voro icke den iberiska haltöns begge nationer under medeltiden. Och hvad äro de nu? skuggor af förgången storhet. Man talar om att de begge, men isynnerhet Spanien, reser sig och går framåt med jättesteg. Deras afdelningar på verldsutställningen tyckas icke vittna derom. Spanien har visserligen lyckats få tillsamman en ståtlig trofe, värdig den tillämnade sjette stormakten; men den är som en präktig skylt framför en illa försedd butik. Huru ringa är ej det som finnes der innanför, särdeles om man jemför det med dess grannes, det stolta Frankrikes rika och bländande förråder af konst och industriprodukter — dessa förråder, alltför storartade att jag här ens skulle kunna påpeka alla dess glanspunkter. Spanien och Portugal tillsammans upptaga på expositionen icke en tiondedel af det rum som lemnats Frankrike och erbjuder de besökande icke en tjugondedel af det intresse, som detta land, hvilket både är mindre och icke så fruktbart som den herrliga iberiska halfön. Det är som upphörde industrien att trifvas söder om pyreneerna. Skall icke en ny impuls till verksamhet gifvas åt dessa begge nationer, som slumra drömmande om förfädernas ära, under det att nästan alla andra europeiska folkslag uppbjuda alla krafter för att tillkämpa sig eu egen inom de fredliga yrkenas gebiet! Ett af de få karakteristiska resultaterna af de tyska enhetssträfvandena är såsom bekant 2ollverein, tullföreningen mellan ett antal tyska stater som insett det ofördelaktiga i särskildta tullsystemer. Under namn at Zollverein uppträda åtskilliga tyska stater jemte diverse hansestäder på expositionen. Preussen häfdar der väl sitt anseende, särdeles genom sköna porcellainsoch silfverarbeten samt praktfulla möbler. Men föröfrigt måste det erkännas att hvad Zollverein ätvensom hvad hansestäderna ha att förete, är icke egnadt att gifva främlingen någon hög tanka om den tyska industrien. Det hela har något obeskrifligt futtigt, något småaktigt till form och ide såsom gemensamt karaktersdrag. Man tycker sig öfverallt se en samling Nirnbergerkram i större och mindre dimensioner. Den fria republiken Hamburg stoltserar med en trof af — käppar, och dess systerstäder äfvensom de öfriga små tyska staterna ha alla hvardagliga, smakoch intresselösa alster att förete. Är denna trivialitet, denna medelmåttighet en följd af den olycksaliga splittringen af den tyska nationen i småstater? Eller äro tyskarne, som onekligen visat sig vara jättar inom litteraturen, ämnade att vara lvergar inom industrien? Jag tror att den örsta frågan kan jakande besvaras. Ett bevis derpå är, att icke blott Preussen utan ifven Österrike står så vida framom alla småstaterna i industrielt hänseende, att döma af ippträdandet på expositionen. Näst Frankike är det icke något främmande land som dagalägger så mångsidig industriel skicklig!et som denna mosaikstat. Försteget taga lock Österrikes rent tyska länder i detta häneende och prestationerna från flera hus i Vien kunna i förträfflighet jemföras med inglands och Frankrikes bästa sabrikater i amma genre. Den europeiska kontinentens ornämsta manusakturstat, det lilla Belgien, om, tack vare sin arbetsflit och sina stenkol, tgör en fruktansvärd rival för sina mäktiga rannar England och Frankrike inom de fleva industrigrenar, är värdigt representeradt å verldsutställningen. Ett talande bevis för örträffligheten af dess industrialster — ännu nera talande än erhållandet af många prisnedaljer — är den omständigheten, att det tora flertalet af dessa blifvit sålda. Intet ånds exhibitorer ha i detta hänseende haft