Göteborgsposten – 28 augusti 1862, sida 1

sidor. Endast emellan Skappsbron och Österlanggatan finnas aderton sädana smalgränder, och från Vesterlanggatan atläper ett lika antal — och de äro verkligen bebodda allesammans. Man ser till och med skyltar utspringa på båda sidor från murarne, och nå nästan tvärs öfver gränden. Renliga och hyggliga boningslagenheter kunna svårligen finnas i dessa smala hål, der förnämligast ljus och frisk luft saknas; men man kan ändå hafva det mycket trefligt der. Gränden är för smal att skilja genboarne; tvenne älskande som sitta i tredje våningen böra, om de icke äro alltför korthalsade, kunna gifva hvarandra en kyss tvärt öfver gatan, och två ovänner kunna på samma sätt, om de mötas på halfva vägen, knäppa hvarandra rätt duktigt på näsan, utan att behöfva besvära sig med att stiga ned för trapporna. För några år sedan följde jag en stockholmare omkring i Köpenhamn, för att visa bonom vår goda stads märkvärdigheter. Vi bade då nyligen fått en bro anlagd på en af våra hufvudgator, och jag underlät icke att göra honom uppmärksam på detta framsteg; men till min stora förvåning föllo honom våra jemna broar med den breda trottoaren och de huggna, flata stenarne icke i smaken. ,De kunna vara bra nog för dem som äro vana att gå på slätterna, men jag för min del blifver lika trött af att gå på dessa