Göteborgsposten – 27 augusti 1862, sida 1

W —— — — jag lägger två strå i kors derför. Fransmännen skola allt veta att taga gunstig herren i viugbenot och — lycklig resa till Cayenne! Och i samma öganblick ger H. M. befallning ull sina venetianska fästningar om att vara på sin vakt natt och dag, och han sammandrager stora läger på kusten och han kastar truppmassor ner till Dalmatien och han håller konterenser med sin högtbetrodde amiral friherre v. Dahlerup (från Mosedal vid Köpenhamn,) och han har helt och hållet mistat aptiten och han är disträt och han tänder cigarren i rasande ända. Garibaldi går helt ogeneradt omkriag på Sicilien och tittar uppåt Etna och tittar på kometen och han sina tysta funderingar for sig. Underbara Ågalning, sublima narr, mäktige och stolte sjellspilling, som med endast din röda skjorta sätter alla dessa tjurar i så våldsamt språng! Ensamme man, som uppväger trenne flottor och hundratusentals soldater! Sallsamma namn, som i vår tid icke har sin like! Hvarför? Emedan det är namnet på en hel nationalitets innersta öfvertygelso, emedan det representerar mihoners töysta eller uppenbara vilja, icke langre blott miljoners önskningar eller smärteskrik, utan deras fasta beslut, ullräckligt mognadt, det vet vår Herre! Och hoilka miljoners? Efterkommarne till det verldseröfrande romarfolket, arftagarne till Venedigs storartade traditioner! Sönerna af hjeltar, martyrer och snillen, som kastat sin rika glans eller sina dystra skuggor öfver verldsdelen, döttrarna af mödrar som Lucretia och Beatrice Cenci. Garibaldi är icke endast hjeltemodet i dess renaste poetiska art, han är Italiens samvete och entusiasm och eviga ungdom, och det är derfor tronerna darra vid hans blotta namn, ty de känna på sig, att der denna ljungeld lyser till, der utbreder sig en laddad himmel derbakom från alpernas kedjor ner till Siciliens yttersta förberg. Och derför har också H. M:t kejsar Napoleon d. 3:dje, mannen, hvars finger sätter 300,000 man i marsch, handlat visligen, då han d. 15:de — teg 1 stället för avi möjligen illa tala. — Ilan vet att ew folk är mer, än en arme, och han är 1: hemlighet Garibaldi tack skyldig, för att denne, våljande sjelt sitt ögonblick, lemnar ätven honom, Fraukrikes herrskare, tid att välja sin ställning efter omståndigheterna. Fran Garibaldi på Sicilien och från katkesfejden i Hannover vända vi oss till Chrisuania. Ålven denna eljest så fredliga stad har haft sitt uppror. Dod åt bagar Bordo!Ner med hans hus! ner med bagarboden! pest öfver hans pressjäst! at Blakulla hans ugnsrakor! död åt bagaren än en gång! Lyckligtvis gick det icke så långt. Äfven bagarens hus står qvar. Den väpnade styrkan har eskridit in och gjort siasco, men brandkåren har gjort sin skyldighet och släckt pobelns förbittring medelst fyra väldiga sprutslangar, konstsorständigt använda och styrda med talang. Medlet har förr varit med tramgång försökt i Paris under Ludvig Filip, om vi ej missminna oss, och det har åter visat sig 1 högsta grad praktiskt. Det gifves ingenting så skingrande, som eu god sprutstråle, den fördelar ogonblickligt, till och med der salvor hafva visat sig overksamma. Ett tillbud af föga mindre hotande natur har egt rum på Gotland, på den bekauta hamnplatsen Slitö. Ni känner äfventyret. Der är på Slitö en energisk tullförvaltare, en tullförvaltare med honett ambition, en tullförvaltare skapad till öfverståthållare. Slito är visserligen i statistiskt afseende endast en ut