Göteborgsposten – 25 augusti 1862, sida 1

Jag var mycket törstig och tömde den i ett enda drag. Nästan genast derefter fattades jag af yrsel och kände mig mera druaken än någonsin. Rummet snurrade ursinnigt rundtomkring för mina ögon och den gamle soldaten hoppade upp och ned, tyckte jag, lika reguliert som pistonen i en ångmaskin. Jag till hälften döfvades af en häftig ringning för mina öron, en känsla af ytterlig förvirring, hjelplöshet och fånighet kom öfver mig. Jag reste mig från stolen, fattade dervid i bordet, för att bibehålla jemvigten, och framstammade, att jag kände mig rysligt illamående, så illamående, att jag ej visste huru jag skulle komma hem. — Min bäste vän, svarade den gamle soldaten, det skulle vara galenskap af er att gå hem i detta tillstånd; ni skulle vara säker om att förlora edra penningar; ni kunde med största