Göteborgsposten – 25 augusti 1862, sida 1

sängkladerna än nedgräfde jag dem under dessa; än skakade jag min tillskrynklade hufvudkudde, slätade ut den, vände den svala sidan till, klappade den platt och lade mig lugnt ned på ryggen; än lade jag den dubbel, satte den på ända eller lade den mot sängkanten och försökte intaga en sittande ställning. IIvarje ansträngning var fruktlös; jag stönade af förargelse, då jag märkte att jag troligen skulle få en sömnlös natt. Hvad skulle jag göra? Jag hade ingen bok att läsa. Ock dock kände jag mig viss, att om jag ej kunde hitta på något sätt att sysselsätta mitt sinne, skulle jag börja upptänka alla slags rysligheter, plåga min bjerna med förebud till hvarje möjlig och omöjlig fara, och korteligen tillbringa natten under alle de qval som en nervös fasa framkallar. Jag reste mig på armbågen och såg mig omkring i rummet — hvilket ännu klarare upplystes af ett tjusande mänsken, som strommade in genom fönstret — för att se om det innehöll några taflor eller prydnader, som jag kunde urskilja. Medan min blick sålunda flyttade sig från vägg till vägg erinrade jag den täcka lilla boken af La Maistre: ,Resa omkring min kammare, Jag beslöt att göra som den franske författaren och söka en sysselsättning tillräcklig att mildra det tråkiga i min tvungna vaka, uti att inom mig göra ett inventarium öfver hvarje