Göteborgsposten – 23 augusti 1862, sida 1

En natt i ett spelhus. af Wilkie Collins. Kort efter det att min uppfostran blifvit fullbordad vistades jag en tid i Paris tillika med en engelsk vän. Vi voro båda på den tiden unga och jag fruktar att vi förde ett temligen vildt lif. En natt gingo vi sysslolösa omkring i närheten af Palais Royal, utan att veta hvad nöje vi skulle egna oss åt. Min vän föreslog ett besök hos Frascatis, men detta var ej i min smak. Jag kände Frascatis, såsom fransmännen uttrycka sig, utantill, hade der omvexlande förlorat och vunnit en ofantlig mängd femfrancsstycken, blott för att förströ mig, tills detta ej längre blef någon förströelse. Jag var i sjelfva verket alldeles uppledsen vid denna sociala anomali, ett respektabelt spelhus med dess spöklika anständighet. — För himlens skull, sade jag till min vän, låt oss gå någonstädes, der vi kunna få se ett äkta skurkaktigt spel, utan att något falskt kråkguldsglitter döljer dess hisklighet. Låt oss gå