— ——— — — —— tare inlätit sig på att gifva en skizz af de i en följetong, och jag skall nog akta mig för att vara den förste som vågar ett dylikt försök. Blott några få notiser vill jag meddela, för att understödja dem bland mina läsare, som måhända tilltro sig tillräcklig fantasi för att sjelfva dana sig ett begrepp om den märkvärdiga väg man passerar från Vesterhafvet till Östersjön. Hela seglatsen från Göteborg till Soderköping belöper sig till omkrivg tretiofem mil, af hvilka de sträckningar som på olika ställen äro gräfda genom höjder, sprängda genom berg eller uppdämda genom dalar uppgå till mellan 9 och 10 mil. Resten går genom Göta Elf och sjöarne. En svensk skald har kallat denna stolta kanalanläggning Sveriges blåa riddarband och det är verkligen en dekoration, öfver hvilken folket kan vara stolt, ty det är ett oemotsägligt bevis på svenskens mod och kraft, att detsamma blifvit utfördt. På en tid, då landet hade långt färre hjelpkällor än nu är fallet och medan det ännu suckade under ogynnsamma förflutna tiders tryckning, utfördes detta storverk, som ehuru arbetskraften lemnades af svenska armar dock kostade 13 till 14 millioner rdr rmt. Det är hufvudsakligen en man som Sverige har att tacka för det väldiga arbetets utförande: grefve Baltzar v. Platen, hvilken nu ligger begrafven straxt brevid Motala kanal med sitt stor