Göteborgsposten – 21 augusti 1862, sida 1

Politisk litteratur. Af Samuel Ödmanns förtjenstfulla Politis Tidskrift för Sveriges allmoge har andra hafte af innevarande årgång hitkommit och innehål ler: 1. Historisk ötversigt af Sveriges äaldr. regeringssormer och grundlagar (forts.). 2 Medelbara eller omedelbara val. 3. De ny: kommunalförfattningarna. 4. Hvad väntar sven ska folket af riksdagen? I denna sista uppsats redogör förs. fo den allmänna opinionens uppfattning och önsk ningar i afseende på de vigtigaste frågor, son under stundande riksdag stå på föredragnings listan, nemligen representationsresormen. skarp skuctebeväpningens befrämjande och organisation, den religiösa friheten och folkupplysningen. N taga oss friheten hår läna hvad den värde rade författaren yttrar om de tvenne sist: riksdagsfrågorna, hvilket vi fullt och fast tre vara den stora majoritetens och svenska sol kets åsigt; ty det är numera en tydlig san ning, att öfverallt inom vårt land framträder en om sig sjelf alltmera medveten opposition emot den hogkyrkliga, ortodoxa ofördragsamhet, hvilken alltför ofta uppenbarat sig hos kyrkans mån. Denna opposition har uppträdt i många olika former, säsom läseri, baptism, fritänkeri, rationalism, men alla sammanknyta de sig i en önskan: religios frihet. Mot denna begäran uppreser sig hela den prelatensiska harskaran och står färdig aw våga det yttersta for tvångets bevarande eller, hvilket man tydligt kan so vara detsamma, den religiösa indifferentismen, hvilken år en helt naturlig följd af pålagdt yttre tvång. Emellertid kommer, om ej alla tecken bedraga, en hältig strid att i detta afseende utageras på den stundande riksdagon. Presteståndet har till deputerad utsett de sina, ortodoxiens trogne vapendragare, öppna eller i voteringssedlarne dolda gynnare af reaktion och obskurantism. Mot dem stå den mo derna bildningens stridsmän i leder, hvilka med hvarje dag bli allt djupare och bakom dem ser man den Starkodder, som kallas allmänna opinionen och hvilken afvaktar sammanstötningen mellan de officiela stridsmännen, genom hvilken Statens och Kyrkans skilande från hvarandra en gång skall åstadkommas. Hr Ödmann säger: På hvilken ståndpunkt befinner sig, till att börja ned, den religiösa upplysningen i vårt land? Hvad har det hela ännu blifvit uträttadt för en allmän, af den ipplysta verlden rundt omkring oss fordrad, men af oss innu vägrad fördragsamhet? Den frihet att bilda särskilda kyrkosamfund, oberoende af statskyrkan, som indtligen vid sista riksdagen blef medgifven, hvad båtar len väl i sjelfva verket, bunden såsom den ännu är af kontroller utaf den art, att icke blott för stan omöjliggöra all fri och laglig, religiös verksamt? Man borde dock mera allmänt lära sig inse, att på den religiösa upplysningen ytterst grundar s innan, och att det är fålängt att hoppas någon allmän, nera på djupet gående folkupplysning, förrän åskilliga if de hämmande skrankor, som ännu omgärda stats.