kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Manspersonen Joh. Olsson hade tills i måndags plitviv inkallad till poliskammaren dertöre att han på ww värdshus med knit tillfogat platslagaren A. P. Andersson ett svårare sår i ansigtet. Anledningen till detta tilltag hade helt enkelt varit den, att de båda ifrågarande personerna sutit vid samma bord och ätit, hvarunder Olsson, efter att na ätit upp sin egen mat, började äta af annan på bordet framsatt sådan. Audersson hade då anmärkt att denna mat ej tillhörde Olsson, hvarföre denne borde låta bli den. Yttrandet blef helt onådigt upplaget at Olsson, som genast skapade sig galen, kringkastade stolar och andra effekter i rummet samt ville kasta en tallrik i hufvudet på Andersson. Deune gick ut i yttre rummet och betalde sin mat, men etterföljdes snart af Olsson, som gaf An ersson en knuff, så att denne ramlade mot ett bord. Då den senare reste sig upp tillfogade honom Olsson, med den bordsknif han begagnat under måltiden, ett rätt djupt sär i ansigtet, hvarefter han kastade knifven ifrån sig och sprang sin väg. Andersson jemte ett par andra i rummet innevarande personer skyndade genast efter honom, så att han blef tagen i törvar. Olsson som är en högst liderlig och trasig persedel samt ständigt gjort sig känd såsom en för allmänna säkerheten väalig person, införpassades till cellfängelset, der han får afvakta ransakningen, hvarefter han nog torde bli förpassad till kronoarbetskåren, der hans rätta plats är. — Qvinspersonen Johanna Maria Johansson Björk har blifvit häktad derföre att hon befunnits inneha åtskilliga effekter, hvilkas åtkomst misstänktes. Dessa effekter voro tvenne kökshanddukar märkte E. J. 65 66 samt en kopparflaska märkt E. G. och en svart paraply. Vid förhöret påstod sig Maria Björk ha hittat paraplyet på torget vid ett tomt salubord. Kopparflaskan hade en okänd gumma lemnat henne med begäran att hon måtte pantsätta den hos en hökare, hvilket hon äfven genast gjort. Det upplystes dock att hon i flera dagar haft kopparflaskan hemma hos sig innan den pantsattes. Ingen egare till ofvanämnde persedlar hade kun