Göteborgsposten – 19 augusti 1862, sida 1

sådant giftermål nödvändigt måste ha tillintetgjort hans stora plan genom att beröfva grefve Fabios barn, öfver hvilket presten alltid skulle haft inflytande, en stor del af förmögenheten och öfverflytta denna på en annan hustru och andra barn, till hvilka han ej stode i något förhållande. Den åttonde och sista afdelningen uttryckte författarens ledsnad öfver att ha låtit sitt nit för kyrkan missleda sig till handlingar som kunde bringa skymf öfver hans stånd. Han upprepade i de starkaste uttryck sin öfvertygelse, att hvad helst man tänkte om de medel han begagnat, var det mål han föresatt sig fullt berättigadt; och han slutade med förklaringen att han med ödmjukhet skulle underkasta sig det straff, huru strängt det än måtte vara, som hans kyrkliga förmän ansåg lämpligt att pålägga honom. Sedan doktorn genomsett denna ovanliga bekännelse vände han sig åter till Luca Lomi. — Jag håller med er, sade han, att intet vinnes genom bekantgörandet af er brors uppförande — förutsatt naturligtvis, att hans kyrkliga förmän göra sin skyldighet. Jag skall lemna papperen till grefven så snart han är tillräckligt frisk för att genomläsa dem. Denna försäkran befriade Luca Lomi från hans ängslan. Han gjorde en bugning och aflägsnade sig derpå.