Göteborgsposten – 18 augusti 1862, sida 1

Den gula dominon.) af Wilkie Collins. — Ni kan släppa ert tag, min herre, yttrade hon, i det hon lät lineallen falla. Ett leende smög sig öfver hennes hvitnade läppar och ett elakt lugn lade sig i hennes fasta blick... Jag kan vänta på ett annat tillfälle, tillade hon. Med dessa ord gick hon till dörren, men vände sig om och betraktade Nanina oafvändt. — Jag önskar jag hade varit litet snabbare med linealen, sade hon, och gick derefter ut. — Seså! utropade doktorn; jag sade er att jag skulle behandla henne som hon förtjenade. För en sak är jag dock henne tacksam: hon har besparat oss besväret att gå hem till henne och hemta masken... Och nu mitt barn, fortfor han, vänd till Nenina, kan ni gå hem. En af betjenterna skall följa er hem till palatset, i den händelse att denna qvinna ännu skulle stryka omkring palatset. Vänta! ni går ju utan att medtaga edra penningar. ) Forts, fr. N:o 188.