Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 2

användas, anser jag det säkrast att förstöra den, och jag bad er taga den med hit, för att sjelf få bränna upp den. Nu vet ni allt hvad ni onskar veta, och det är derföre min tur att erinra er, det ni ännu ej besvarat den första fråga jag ställde till er, då ni ankom. Har ni tagit vaxmasken med er, eller har ni det icke? — Jag har den ej med mig. — Och hvarför icke? Just som denna fråga framställdes, kände Nanina att hunden drog sig undan det tag hon hade om hans nos. Hon hade hittills lyssnat med sådan smärtsam ifver med en så alltuppslukande fasa och förvåning, att hon ej observerat hundens ansträngning att komma lös utan blott mekaniskt hållit hans mun tillsluten. Men af hans häftiga rörelser väcktes hon nu till medvetande af, att om hon ej hittade på något annat sätt att lugna honom, skulle han få sin nos fri och förråda henne genom sina morrningar. I dödsångest öfver att hon skulle förlora ett enda ord af samtalet, gjorde hon ett förtvifladt försök att inverka på hundens tillgifvenhet för henne och kastade sina båda armar om hans hals samt kysste hans grofva raggiga hufvud. Krigslisten lyckades. Scaramuccia hade på många år aldrig emottagit större bevis på sin matmoders huldhet än en och annan smekning eller en tillfällig sockerbit. Hans hundnatur blef yt