Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 1

— — — en häst som slår ut. Amerika eger nu det största och på samma gång det minsta, okonvertabla pappersmynt i verlden. Unionen är alldeles öfversvämmad med papper. Detta faller som snö i flagor af en half peunys värde. Hela hästlass af pappers-cents utgå dagligen från skattkammaren och strös med fulla händer ut öfver Förenta Staterna. Allting måste nu uppgöras med papperssedlar; ni får betala åtskilliga till en gatsopare; ännu fera till en skoborstare; en hel hand full till en portvaktare, och en stor hög af sedlar för en middag af biffstek och porter. Sedlarne skiljas hufvudsakligen genom figurerna och färgerna. Benjamin Franklin, med ett blått ansigte, garanterar centens värde; neglikefärgad Washington 2 cents; Jefferson, i chokoladfarg, 5 centsnoten; Washington åter, i grönt, blått och gredelint de tre nästa värdegraderna; Franklin, efter att ha först gjort tjenst som en cent, belönas sedan med att paradera såsom 30 cent. Detta måste vara det åttonde egyptiska plågoriset. Med papperssedlar måste man bevala en egendom, en krigare, eller ett hus, ett glas ol eller ett bröd. Fruktmånglarne måste göra sina affärer i papper. Ejallenast guld och silfver, utan ätven de små centstyckena af nickel hafva försvunnit, och det finnes pappersmynt, eller snarare fint papp öfverallt. 1 några af Englands fattigskolor hafva barnen lappar för hvarje dag de infinna sig i skolan, hvilka vid haltårews slut räknas ihop till ett premium. De äro nästan lika mycket värda som det amerikanska pappersmyntet. I våra mus6er finnas många underliga mynt — såsom stenkolspenningar, lädermynt, mussleoch saltpenningar från Öknen, lika gamla som Herodot; men alla dessa måste gifva efter för de mångfärgade penningarne från Förenta Statorna. De hafva många färger nu, men huru skall det icke bli, sedan de i flera år ofta passerat från senatorn till negern och tillbaka igen? Man har redan insett, att slitningen och sönderrifningen af sådana penningar skola bli en stor källa till nationalrikedom. Hälften deraf skall gå förlorad, blifva bränd eller upplöst långt innan en framtida mr Chase är beredd att lemna metall för den. Men värdet af hvarje centstycke måste beräknas för hvarje dag. Hvar gång ni behöfver vexla en liten penningsumma skall ni först nödgas taga reda på kursen för dagen. Antag, att premiet på silfver är 14!(3, och ni skall betala 1 dollar och 35 cents, beräknade i metalliskt mynt; ni skall då först nödgas besvära er med en uträkning, hvars resultat blir 1541!5(,,,o. Följden skall bli, att, efter erhållandet af hufvudvärk vid beräkningarne och köpet af en pappersdollar och 54 papperscents, det skall återstå ett bråk mellan er och köpmannen. Kontoristerna och bodbetjenterna, hvilka måste hvarje dag göra denna aritmetiska kurs, skola snart börja tycka, att äfven arbete på befästningsverken i Chickahominyflodens kärr, under befäl af en skicklig ingeniör, kan vara mindre oangenämt och äfven mindre olyckligt, om mästerliga reträtter då ännu höra till dagordningen. Men kan väl någon säga hvad slutet skall bli på allt detta? Det är nu blott några få år sedan Förenta Staterna, som annars ha allt hvad de möjligen kunna behöfva, plötsligen upptäckte, att de egde outtömliga guldskatter. Vi kunna alla minnas, huru de yfdes i denna nya bekräftelse af den smickrande teorien, att verlden var skapad för Förenta Staternas skull, och att de skulle fortfara att växa, mångdubbla, tillöka, annexera, tills de omfattade hela verlden. Äfven i guld, den första och äldsta id af rikedom, och det förnämsta målet för den gamla verldens företagsamhet och