Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 1

Sjette kapitlet. Då Nanina foljande morgon steg upp, påmindes hon af en svår hufvudvärk och en känsla af trötthet och nedslagenhet om nödvåndigheten att lyda läkarens råd och stärka sin helsa genom att hemta litet frisk luft och taga kroppsrörelse. Hon hade mera än två timmar på sig innan hon skulle bege sig till Fabios sjuksäng, och hon beslöt att använda sin ledighet på att göra en promenad utom staden. La Biondella skulle äfven gerna ha velat gå ut, men hon hade en stor beställning på bordmattor att arbeta på. Följden häraf blef, att då Nanina gick hemifrån, var den lärde pudeln Scaramuccia hennes ende följeslagare. Hon gick kortaste vägen ut ur staden. Hunden sprang vid hennes sida på sitt vanliga stadiga, uppmärksamma sätt och stack alltibland sin grofva nos vänligt i hennes hand. Emellanåt försökte han att ådraga sig hennes uppmärksamhet genom att göra krumsprång och skälla framför henne. Men all hans möda var till stor del förspilld. Nanina öfvertänkte åter, hvad läkaren dagen förut sagt i Fabios sjukrum; och dessa tankar medförde andra, som lika mycket upptogo henne och hvilka voro förknippade med den unge adelsmannens hemlighetsfulla äfventyr med den