Från Utlandet. I Italien står allt fortfarande på samma punkt, dock med den skilnad aw det hela börjär träda mera klart i dagen. Den allmänna opinionen visar sig nu vara ytterst stämd emot Ratazzi, hvars beteende klandras skarpt, och man går tillochmed derhän, att högt förklara, det enda utvägen att lösa forvecklingarne blir Ratazzis atträdande. Det var ock helt naturligt, att saken skulle taga denna vändning, ty en mera olycksbringande handling än den kongl. proklamationen mot Garibaldi, ett mera.opåkaliadt steg, kan man svårligen tänka sig, och det kan ej heller gerna förklaras annorledes, än att Ratazzi är i Tuileriepolitikens garn och ej kan eller vill se klart i landets egentliga ställmng. Ända till 1859 var Italiens enhet mazzinismens uteslutande domän, unden det Cavour, Ratazui 0. s. v. varo belåtna med ett förbundsitalien. Då förvandlade Garibaldi den republikanska lösen: Dio e popolo! till den monarkiska: Italia e Vittorio Emmanuele! drog kärnan at republikanerna öfver på den nationala monarkiens sida och gjorde sitt program ull hela nationens devis. Mot en man, som mera är en princip än en hjelte och aldra minst en statsman, mot skaparen af ,,ltalien och Victor Emanuel har Ratazzi uppställt formeln: , Victor Emanuel aldrig utan Frankrike! och konungen har uttalat sig genom sin minister tor denna nya lösen. Med detta manifest har en ny vänpunkt inträdt i Italien; Garibaldi har intet förtroende till franska förbundet, Ratazzi ett obetingadt och konungen har bestämt sig för ministern och för ,,folkinitiativets upphörande, den italienska enhetsrorelsen kan, sedan Garibaldi hlifvit kastad å sido, domd, drifven i landflykt eller skjuten, blott ännu räddas på diplomatisk väg. At dessa skäl inses lätt, att Ratazzi icke gerna bort skrida will det yttersta. Från sitt högqvarter Caltanisetta har Garibaldi i en dagorder till sin redan så kallade befrielsearm underrättat om sin förestående ankomst till Neapel, samt åter bebådat vigtiga händelser. — Garibaldi har derjemte hälht ett tal, hvilket dock är obegripligt och hvari det bland annat heter, att han icke vågar dröja längre med att taga Rom, i trots at den franska och italienska regeringens motstånd. Den engelska regeringen skulle bistå honom (såsom vi veta, är det tvärtom). Såframt hans företag misslyckas, så kunde han, som gjort Italien stort (förmodligen Napoleon) äfven åter ödelägga det. — I en annan proklamation, hvilken hjelten utfärdat i Palermo vid den för hans skull afskedade prefekten Pallavicinos afresa, yttrar han: I ären förbittrade öfver regeringens ätgärder och man förökar i dag eder ovilja, i det man bortkallar den man, som med rätta förtjent er tillgifvenhet. Ja, markis Pallavicinos bortkallande är en ny oklokhet. Nedelagna öfver för lusten af denne frihetens veteran och martyr, måsten j sätta eder öfver deras irringar, som förorsakat hans återkallande . .. vi äro starka och derföre måste vi vara lugna och värdiga. Jag måste aflägsna mig, på en såsom jag hoppas endast kort tid aflägsna mig ifrån eder, men fjerran eller nära skall mitt bjerta vara hos eder. Detta program är detsamma, som vi på edra ärorika barrikader tillsamman helsat. Italien och Victor Emanuel! Med detta program skola vi gå till Rom och Venedig. Lyckan skall ännu en gång vara den italienska frihetens unga veteraner huld, hvilka framgått såsom Pallas i full rustning ur edert sköte. Jag räknar på eder, såsom på vår lyckas piedestal, grunden för våra företag, på hvilken mina tappra frivilliga skola arbeta på slafvarnes befrielse. Till Palermo hafva anländt de deputerade Mordini och Fabrizi, Garibaldis vänner, hvilka åtagit sig att söka afråda generalen från sitt företag. En stor, mot regeringen fientlig demonstration förberedos. Å en massa på väggarne uppklistrade anslag heter det: Ned med Ratazii! lefve Victor Emanuel och Garibaldi! — I Genua har en stor demonstration egt rum; massorna skingrade sig frivilligt. De garibaldiska frivilliga på Sicilien, hvilkas antal uppgifves mycket olika, synes vara delade i trenne kolonner, hvilka alla närma sig till kusten, för att der inskeppa sig till fastlandet. Den ena rycker mot Sciacca, Garibaldi anför den andra, och den tredje följer efter honom i samma riktning. Man betviflar dock att de skola kunna uppnå kusten, ty Garibaldi är omringad af de kgl. trupperna. I Palermo har den nye prefekten general Cugia konsignerat hela Palermos garnison, emedan han ej hyser något förtroende till densamma och fruktar, att den möjligen skall öfvergå till Garibaldi. kegeringen säges ej heller kunna räkna på flottan. — Besannas dessa uppgifter, ser det händelsedigert ut.