Göteborgsposten – 14 augusti 1862, sida 1

blott föga intresse derför. Veckor förflöto och likväl kunde man ej så mycket som framkalla ett leende på hans läppar, hvad man än företog sig. En dag hade Nanina som vanligt börjat läsa för honom. Men hon hade ej hunnit långt, förrän Marta Angrisani underrättade henne, att ban fallit i slummer. Hon upphörde suckande med läsningen och blickade på honom, der han låg i sömn, blek, svag, dyster — jemmerligt förandrad från hvad han var då hon först lärde känna honom. Det hade varit en hård pröfning att vaka vid hans säng under den förfärliga yrseln; men det var en ännu hårdare pröfning för henne att se honom nu och att med hvarje dag känna allt mindre och mindre hopp. Medan hennes ögon ännu voro ömt riktade mot honom, öppnades dörren till sängkammaren och doktorn inträdde åtföljd af Andrea dArbino, hvars del i det besynnerliga äfventyret med den gula dominon gjorde, att han kände ett särskildt intresse för Fabios förbättring. — Han sofver, ser jag, och suckar i sömnen, yttrade doktorn då han hunnit fram till sängen. Den stora svårigheten, fortsatte han vänd mot dArbino, qvarstär just sådan den hela tiden varit. Jag har knappt nog lemnat ett enda medel oförsökt, för att rycka honom ur den olyckliga nedslagenheten; och likväl har han på de