Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 3

dem — mönstras på Messinas gator och torg, svigtande under tyngden af de långa gevär de buro på sina axlar. De äro af samma slag som dessa Picciotti, hvilka spelade en så sällsam roll vid Palermos intagande — starka genom sitt skri då faran var aflägsnad, aldrig att räkna på då deras senors styrka skulle pröfvas. Garibaldi har utom dessa fått tillsammans omkring 450 eller 500 äfventyrare från provinserna på fastlandet; 150 hafva gått öfver från Toscana, återstoden från Lombardiet och Emilien. Hela hans truppstyrka öfverstigar säkerligen icke 850 man. Dessa frivilliga voro först obeväpnade, men underprefekten i Carleone, som är Garibaldi tillgifven, försåg dem med några hundra gevär på så sätt, att han befallte nationalgardet under vapen och gaf ordres att koppla gevär, hvarefter manskapet fick sprida sig omkring på torget. En obetydlig vaktstyrka lemnades vid vapnen, då 300 garibaldister rusade fram från sina gömställen, öfverväldigade vakten utan motständ och bemäktigade sig alla de illa bevakade musköterna. Efter denna framgång begåfvo garibaldisterna sig till den kongl. skogsdomänen i Ficuzza, der de slogo upp sitt högqvarter. Här besökte Garibaldi dem för första gången och på aftouen Fredagen d. 1 Augusti adresserade han till dem sin bekanta proklamation. Sedan dess har man ingenting hört med visshet om de frivilliga eller deras ledare. Men hvad vi veta ar, att det i denna stund finnes icke mindre än 20,000 man kongl. trupper på ön Sicilien, at hvilka de flesta stå samlade i och omkring Palermo, och att flera bataljoner under de sista dagarne i sakta och korta marscher ryckt fram mot Carleone och det at garibaldisterna besatta territoriet. Denna långsamma marsch härleder sig af regeringens önskan, att undvika all onodig blodsutgjutelse, och at ett välgrundadt hopp om att de trivilliga, medvetna om sitt antals ringhet och sina motståndares ötverlägsna styrka, äfven skola inse gagnlösheten af hvarje motstånd och förmås att i godo skingra sig, i det de öfvergifva sitt foretag. — — Säkert är emellertid att Garibaldi icke saknar penningar. Mer än 3, 000, 000 trancs hatva tillsändts honom från England genom de mazzinistiska och garibaldistiska komiteerna. 1 Parma och Genua hafva några oroligheter egt rum, hvilka stått i samband med den garibaldiska rörelsen, På forra stället boljade en ganska stor folkmassa på gatorna med standarer och Garibaldis byst samt under rop at , Rom eller döden! Nationalgardisterna stodo dock på sin post och folket såg alt det ingenting hade att hoppas af ett handgemäng med dem. Från Neapel lemnar La Marmora de bästa försäkringar om sin förmåga att upprätthålla ordningen. Öfverallt i Italien beror den nuvarande ställningens säkerhet af medborgaresoldaternas och de regelbundna truppernas hållning och fasthet. Och ännu ha vi härvidlag ingenting att verkligen befara. Af en annan korrespondens till samma tidning, daterad ombord på ängb. General Abbatucci från Neapel, d. 2 aug., finner man ungefar samma slutomdöme om den garibaldiska rörelsen, hvilken fränkännes någon särdeles vigt och betydelse. Jag begaf mig till Milano, heter det i detta bref, Garibalulstaden par excellence, och sann ungdomen derstädes 1 ett ullstånd af seberaktig agitation och orolig väntan. Omkring 50 eller 60 st. hade redan lemnat staden; unga män samlades för att följa. På ett annat ställe heter det: Det ligger någonting sällsamt och nästan hemlighetsfullt hos dessa frivilliga, som strömma från alla trakter ned för att förena sig med Garibaldi. Generalen sjelf ogillar, såsom jag har skäl att tro, rörelsen — ja, han har gilvit befallning om att man skall torhälla sig i lugn; och garibaldikomiteen i Genua föreakrar äfvenledes bestämdt, att den ingenting har att göra med dessa enrolleringar. Åtven de gamla garibaldiska oflicerarne, hvilka hafva stort inflytande på ungdomen i de ohka städerna, bemöda sig om att upprätthälla lugnet, och likval forusara de unga männen att skynda tll honom. Korrespondenten säger sig hafva frågat flere af dessa garibaldiska frivilliga, om Garibaldi kallat dem, och då alltid fått till svar: Vi veta ej hvad det gäller. Han har ej kallat oss, men vi tro att han vill göra något, och vi skola ej bli efter. Några hundrade äro färdiga här, och det finnes flera i alla städerna i Lombardiet, Milano, Brescia, Pavia, Bergamo, Como etc., såväl som i Genua, Livorno, Bologna, Parma etc.; och om Garibaldi ropar på betolkningen i städerna, skall hvarje man följa honom. Detta korrespondentens påstående, att någonting obestämdt, omedvetet hvilar öfver hela denna ungdomens plötsliga rörelse, öfverensstämmer i viss mån med Garibaldis proklamation till sina vananhrpädan hun 5, han ah TAM