Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 2

svunnit-. — Vet någon hvem denna domino är? frågade Finello. Man kan af hennes drägt och gång sluta till att hon är qvinna. Det är verkhgen något hemlighetsfullt och oroväckande i hennes sätt, vare sig att detta beror på den beeynerliga färg hon bar valt för sin kostym eller på det smygande sätt, hvarpå hon går från rum till rum. — Ja, hon är verkligen ledsam att ha i sin närhet, såsom grefven kan säga er. Den gula dominon är skulden till att han alldeles förlorat sitt goda lynne, och nu har hon tillochmed hindrat honom från att dricka sitt vin. — Jag kan ej förklara det, sade Fabio och såg sig oroligt omkring, men detta är tredje rummet, i hvilket bon följt mig, — tredje gången som hon tyckes fixera mig ensam. Jag förmodar att mina nerver ännu ej äro i lämpligt tillstånd för att bevista maskeradbaler och vara med om äfventyr; jag ryser blott jag ser henne. Hvem kan hon vara? — Om hon förföljde mig för fjerde gången, yttrade chevalieren, skulle jag fordra att hon demaskerade sig. — Och antag att hon vägrade? frågade vännen. — Jag skulle då rycka masken af henne.