Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 2

—— —— — — Finello, med hvars familj jag vet att ni är väl bekant. Finello, grefven är litet nedstämd och jag har föreskrifvit en god dosis vin. Jag ser en hel rad buteljer vid er sida och jag öfverlemnar åt er att använda läkemedlet ... Kom hit med glas, tre glas, min älskvärda herdinna med de svarta ögonen — de tre största ni har. Glasen framburos, cavaliere Finello utvalde en butelj och fyllde dem, De tre herrarne vände sig mot bordet för att derpå ställa sitt vin och och kommo derigenom att vända ansigtena mot spegeln. — Låt oss nu dricka en skål, skålen för alla skålar, sade dArbino. Finello, grefve Fabio, låt oss dricka för damerna i Pisa. Fabio förde glaset till munnen och skulle just tömma det, då han i spegeln såg bilden af den gula dominon. De skimrande ögonen voro åter riktade mot honom, och det i den gula kapuschongen dolda hufvudet böjdes sakta liksom till tack för den skål han ämnade dricka. För tredje gången kände han en dödskyla i sina ådror och han nedsatte åter glaset orördt. — Hvad går det åt er? frågade dArbino. — Tycker ni icke om detta slags vin, her! grefve? tillade chevalieren. I — Den gula dominon! hviskade Fabio, åter igen den gula dominon! De vände sig alla genast mot dörren