Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 1

Den gula dominon.) af Wilkie Collins. En ung flicka, som stod bredvid henne utsträckte instinktmässigt sin hand för att stödja henne, då hon såg att hon fattade i kanten af bordet, för att hålla sig uppe, i detsamma som Fabio skyndade fram för att tala till henne. När han kom intill henne sjönk hennes hufvud ned mot axeln och hon yttrade med en svag hviskning. — Jag visste ej, att ni fanns i Pisa eller att ni skulle träffas här. Jag är trogen hvad jag sade i mitt bref, ehuru jag icke synes så. — Jag önskar tala om ert bref, svarade Fabio; jag önskar säga huru omsorgsfullt jag gömt det, huru ofta jag läst det. Hon vände bort hufvudet och försökte tillbakatrycka sina tårar som banade sig en väg till hennes ögon. — Vi borde aldrig ha träffats, sade hon, aldrig, aldrig ha råkats igen. Innan Fabio kunde svara, lade uppasserskan vid Naninas sida sig emellan. ) Forts, fr. N:o 183.