Göteborgsposten – 11 augusti 1862, sida 1

30 mil in i landet, emedan de införda stammarne i allmänhet anse americo-liberierna såsom sina chefer och erkänna deras företräde, ja, äfven ett slags öfverherrskap, då de icke befinna sig i krig emot dem. De äro dock i allmänhet mycket oroliga, men lyckligtvis är hvarje anglo-liberier en frivillig krigare, och då de hafva godt förråd på vapen, kunna de mycket lätt försvara sig. De hafva icke gjort några egentliga landteröfringar och hafva derföre icke ådragit sig några fiender; ty de hafva köpt och erhållit genom fördrag allt hvad de vunnit — såsom de t. ex. köpte Shebars flodområde år 1850 och annexerade San Pedro samt hela Marylandsgrefskapet år 1857, De skola efterhand få mera, isynnerhet som de stå före alla infödingarne på kusterna i allmän bildning och annat. Så t. ex. är folket på Guldkusten trögt och vill icke arbeta; det i Sierra Leone vill endast sälja, utan besvär med produktionen; men liberierna äro jordbrukare, fabrikanter, köpmän och hafva sålunda mera förmåga att vinna framgång än något af de andra. Liberias förnämsta produkter bestå för närvarande af kaffe och socker. Sockret är det bästa som finnes; kaffet är infödt på platsen, växer ymnigt äfven i skogarne och behöfver blott föga odlas, för att göras fullkomligt. Det anses lika med den finaste mocca och har en arom, som ej finnes hos något annat kaffe. Det prisas mycket i Förenta Staterna och står 1 högt pris i marknaden. Bomullen har dock icke lyckats särdeles, men man är öfvertygad om att kunna längre fram få den bättre. Längst Saint-Paulfloden finnes den bästa murstenslera; mais, potatis, cassava, bönor, ärter, meloner, ananas, oranger, citroner, guavas, mango, pisango, bananas, pawpaws, tamarinder, granatäpplen, ingefära, peppar, indigo, jordollon, arrowrot etc. etc. växer öfverallt der det finnes en tumbredd jord till rotfäste och en lågande tropisk sol. Inga mineraler hafva ännu blifvit eftersökta; men der finnas sådana, det är säkert; jernmalm påträffas i stor mängd, och guld finnes ofta vid foten af de höga bergen in i landet. Hvad Liberia mest beböfver är kapitaler, hvarigenom man skulle kunna få goda vägar, en god hamn i Monrovia, en kanal mellan Mesurado och Junkfloderna, och en jernväg 10 å 20 mil in i landet, upp till Millsburg eller Carrysburg, för att forsla ned bomullen, elsenbenet, kreaturen och andra handelsvaror. De skola nog komma också med tiden. Hufvudstaden Monrovia är 1 12 mil i omkrets och antalet af dess civiliserade innevånare är 3,000. Staden har raka gator, salubodar, en tidning, kallad The Liberia Herald, hvilken grundlades redan år 1826, torg, en skola med svarta och vetenskapligt bildade lärare, kyrkor och kapeller och allt annat som tillhör ett väl styrdt samhälle. Der finnas fyra kristna församlingar: metodister, baptister, episkopaler och presbyterianer: inga romerska katoliker och inga qvåkare. Liberia har ingen statskyrka, och en allmän tolerans är rådande — något som ej alla länder, särskildt de som ligga oss närmast kunna skryta med. Americo-liberierna stiga tidigt upp och arbeta hela dagen, deras förlustelser bestå i danstillställningar, konserter, sångpartier och d. 1 December, årsdagen af deras hufvudstads grundläggning, en stor militärisk och civil procession med tal och skålar. De tycka mycket om musik liksom alla negrer, och sjunga bela dagen igenom, medan de arbeta. I Monrovia finnes en pianist, en guitarrspelare, flera som spela på accordion och ganska många amatörer af qvartettsång. De dricka vin och öl, men mycket sparsamt. De tillverka sjeltva sina kläder, men hafva äfven en butik med