Göteborgsposten – 11 augusti 1862, sida 1

nar och vårt öga bländas af de många omgifvande föremåle a. sästes plötsligt vår blick vid de produkter, som utställts af den fria afrikanska republiken Liberia. ,Liberia! utropar ni kanske med en viss förvåning, ty det finnes ej många som hatva någon synnerlig kunskap om Liberia, utom det att landet ursprungligen var ett slags filantropiskt Botany Bay, dit amerikanarne förde sina lösgifna slafvar, lemnande dem der att sjunka eller simma alltsom slumpen eller omständigheterna tilläte; men det har föga sysselsatt allmänheten, buruvida experimentet lyckats och om Liberierna hafva sjunkit eller lyckats simma. Det finnes emellertid ej många, som kunna med full noggranhet säga, hvar Liberia ligger, och angående dess klimat, förhållanden, handel, produkter eller regering är ingenting kändt med någon bestämdhet. Att det ligger på Afrikas vestkust är dock säkert; och att det är de frigifna amerikanska slafvarnes land, är säkert; men i öfrigt är dess sida i ländernas etnografi alldeles hvit. Tag derföre kartan, och ni skall då få se nära Guinea, och på samma kust som Sierra Leone, Korn-, Guld-, Elfenbensoch Slafkusterna — det är i vestern: de hvita männens graf — ett litet stycke land, som sträcker sig blott omkring 600 eng. millängs kusten och ej mer än i medeltal hundra mil inåt; ett litet stycke land, begränsadt i nordvest af floden Shebar och i sydost af San Pedro; dess förnämsta stad heter Monrovia, efter dess store vän och beskyddare presidenten Monroe, och hela territoriet: Iiberia. Här är kärnan till hvad man brukar kalla den anglo-sachsiska Neger-nationaliteten, åt hvars upprättande och konsolidering många af de klokaste tänkarne och uppriktigaste arbetarne bland negervännerna hafva riktat sin uppmärksamhet. Det tillhör oss nu att säga, hurudant landet är och hvilken plats dess folk intager bland nationerna. Ett tropiskt land, fullt at skuggrika palmer och stora lofträd, rikt på frukter och vegetabilier samt blommor och brokiga foglar, med floder som sammantränga sig i brusande vattenfall och utvidga sig till sjöar, med en ännu opröfvad produktionsförmåga, — ett sådant land måste hafva en framtid, om det icke har någon nueller forntid. Ett land, som alstrar bomull och kaffe och socker och ris och palmolja och färgstoffer, samt många andra saker af allmänt värde, kan ega anspråk på delaktighet i verldshandeln. Och det skall äfven Liberia med tiden, om det endast har tålamod och sköter sig väl; ty dess öde, såsom fröet till den blifvande afrikanska nationaliteten, är för uppenbart att betviflas. Liberias flodsystem är rikt, ehuru nu icke särdeles begagnadt. Dess vigtigaste flod är Saint Paul i nordvest; den är från 200 till 450 alnar bred, är segelbar 3 å 4 sv. mil för fartyg som flyta tio å tolf fot. Den har sina källor bredvid ett berg, säga infödingarne, 50 mil in i landet, och flyter genom de vackraste och bördigaste trakterna i hela Liberia. En resande, som en gång följde dess stränder omkr. 20 mil uppåt, berättar, att floden stänges af vattenfall på hvar halt eller hel mil, hvaremellan likväl vattnet är lugnt och klart, och af 8 å 10 fots djup. Den är beströdd med små öar om 10 å 15 tunnland, några beklädda med palmer, andra med löfskog, och landskapet är mycket rikt och behagligt. De förnämsta hamnarne i Liberia äro tolf till antalet, och två af dessa, Cape Palmas och Cape Messurado, hafva fyrtorn. Sjelfva riket är deladt i fyra distrikter, med tjugo städer och byar, förutom smärre boningsgrupper, som finnas strödda omkring öfverallt. Den amerikanskt-liberiska befolkningen