Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 2

anskaffa, för att riktigt beredd kunna möts tigrar och elefanter. Bland andra besynner liga saker medför han ett bergstält af vulka till en båt. För att på samma gång kunngöra de stammar han på sina färder anträffa och at hvilka han ej har minst att frukta vänskapligt stämda, har han försett sig mec en mångd småsaker att utdela såsom skänker Han beskritver äfven flera egenheter och vid skepelser som råda bland de indiska och tar tariska folken. Alla tigerhudar som konmm: till Europa äro stympade och beröfvade sina mustascher; dessa uppbrännas af hinduerna som betrakta det på engång som en religiös handling och såsom en skymf tillfogad deras farlige fiende. Att hindra dem derifrån är all delas omöjligt och få de ej uppbränna den så atvakta de tillfälle att bortstjäla dem detta hände en engelsman som hade flera hu: dar. Största delen af boken afhandlar elesantjagten. Ve den som kommer inom håll för elefantens snabel; hans ben krossas invärtes utan att på ytan lemnas något spår. Men har elefanten styrkan, så har menniskan sin större rörlighet och sitt dödande vapen. Har man en god bössa och ser kolossens hufvud framsticka mellan grenarne, så fordras blott att med lugnt öga och stadig hand aflossa det dödande skottet mot det ställe der kranium och ryggraden förenas eller mot en af tinningarne, då djuret ligger knall och fall. Träffar ej skottet på något af dessa ställen är allt förloradt, ty djuret rusar då rakt på jägaren, skyddande sitt hufvud med snabeln, i hvars köttiga massa en andra kula gör ringa skada. illetoorologiska iakttagelser.