Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 2

Grefve Fabio. — Det säges allmänt i Pisa att ni, som är en ung man med ett moderlöst barn, troligen ämnar gifta om er, Ert antagande af markis Melanis bjudning gifver sanningens färg åt detta rykte. Enklingar som äro sina aflidna hustrurs minne trogna bruka ej gå på maskeradbaler bland alla stadens vackraste ogifta qvinnor. Öfvertänk ännu ert beslut och stanna hemma. Jag känner er, jag kände er hustru och säger nu högtidligt: Undvik frestelsen, ty ni bör aldrig omgifta er. Förakta mitt råd, och ni skall i hela ert lif få ångra det. Jag har skäl för hvad jag säger — allvarsamma, olycksbringande skäl, hvilka jag ej kan uppgifva. Om ni vill låta er hustru ligga i ro i grafven, så gå ej på maskeraden. — Jag frågar er, jag frågar hela verlden, om ej detta är nedrigt? utropade Fabio vredgad, då presten återlemnade brefvet till honom. Det är ett försök att genom min döda hustru inverka på mig, att injaga fruktan hos mig! Det är ett otillbörligt, oförskämdt antagande, att jag åter ämnar gifta mig, ehuru jag sjelf ej så mycket som tänkt ditåt. Hvad är den hemliga afsigten med detta bref och med alla de öfriga som likna det? I hvems intresse ligger det att hålla mig från balen? Hvad är meningen med en sådan fras som denna: Om ni vill låta er hustru ligga i ro i grafven? Har ni intet råd att ge mig, in