Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 2

— Vi skola ej förlänga detta samtal, svarade den unge mannen och kufvade med synbar anträngning sin häftighet. Jag har en fråga att göra er och sedan intet mera att säga. Presten böjde på hufvudet till tecken att han lyssnade. Ilan stod ännu lugn, blek och upprätt medan lampan kastade sitt fulla sken öfver hans ansigte. — Det är mycket möjligt att dessa bref kunna syfta på några oförsigtiga ord som min aflidna hustru möjligen yttrat. Jag frågar er nu i er egenskap af hennes själasörjare och nära förtrogne, om ni någonsin hörde henne uttala en önskan, att jag ej skulle gifta om mig, i den händelse att jag öfverlefde henne? — Yttrade hon någonsin en dylik önskan till er? — Aldrig. Men hvarföre undviker ni min fråga genom att göra mig en annan? — Det är mig omöjligt att svara er. — Af hvad skäl? — Emedan jag ej kan gifva ett svar, som antingen direkt eller indirekt står i förbindelse med hvad jag hört under bikten. (Forts.)