Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 2

gen plan för att upptäcka den nedrige, som skrifvit dessa rader? — Tala! Hvarföre i himlens namn talar ni ej? Presten stödde hufvudet mot handen och vände sig från ljuset, liksom om det plågat hans ögon, samt yttrade i sin lågaste, lugnaste ton: — Jag kan ej tala, förrän jag haft tid av tänka. Hemligheten af detta bref kan ej lösas i ett ögonblick. Det finnes saker i det som skulle vara tillräckliga, för att förvirra hvem som helst. — Hvad då? — Det är omöjligt för mig att gå ini detaljer, åtminstone för närvarande. — Ni talar med en besynnerlig hemlighetsfull min. Har ni ingenting bestämdt att säga, intet råd att gifva? — Jag skulle råda er att ej gå på balen. — Hvarför det? — Om jag nämnde mina skäl, fruktar jag att jag gagnlöst skulle uppreta er. — Fader Rocco! Hvarken ni eller edra ord tillfredsställa mig; ni talar i gåtor, och ni sitter der i mörkret med ert ansigte undanskymdt ... Presten sprang ögonblickligt upp och vände sitt ansigte mot ljuset. — Jag uppmanar er att beherrska ert lynne och behandla mig med vanlig höflighet, sade han med lugn, fast stämma i det han oafvändt betraktade Fabio.